- Project Runeberg -  Två berättelser /
156

(1898) [MARC] Author: Franz Hoffmann Translator: Henning Wendell
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

all sannolikhet plikta i galgen för sin förbrytelse.
Alla insågo detta tydligt, och då Burke ropade: »Bort!
Låt oss åtminstone rädda lifvet!» var det ingen af
dem, som vidare tänkte på den gåtlikt försvunna
skatten, utan alla sprungo öfver bord till närmast
befintliga båt, sleto rodret ur de förskräckta karlarnes hand
och arbetade för brinnande lifvet för att försvinna
bland massor af skepp i hamnen och så försvåra
förföljelsen. Det lyckades verkligen de förtviflade
männen att undkomma, de försvunno spårlöst bakom de
stora koiferdifartygens skrof och — ingen hörde vidare
talas om dem. Den ende, som utom kaptenen hade
stannat ombord på Tetis, var Tomas. Med ett
hånleende hade han betraktat de upproriskas flykt och
följde dem med ögonen, till dess åter ropet: »Skepp,
ohoj, ned med trappan!» ljöd nedifrån och det på ett
mycket befallande sätt.

»Allt klart, herre!» svarade Tomas och nedfällde
trappan. Härpå öppnade han den dörr, som förde till
kaptenens hytt och pekade stum på densamma, då
regeringens tjänsteman uppträdde på däcket. Denne gick
in men återkom strax därpå i sällskap med kaptenen,
som i mållös häpnad stirrade på Tomas, då han såg
honom stående vid dörren till hytten, höflig och
ödmjuk som förr.

»Hvad! Ar du ännu här, din ärelöse skurk!»,
ropade han, då han slutligen hunnit fatta sig något.

»Ja, här, på det ställe, dit jag hör», genmälde
Tomas helt lugnt. »Ni är vred på mig, herr kapten,
emedan ni tror mig vara en upprorsman och förrädare
liksom det förrymda manskapet. Hör mig lugnt, herr
kapten! Om jag inte hade skenbart ställt mig på
rebellernas sida, skulle de otvifvelaktigt mördat mig
och kanhända äfven er. Då jag nu gjorde gemensam

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 04:27:46 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tvaberatt/0160.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free