Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första Läsningen. Landet - 12. Östersjön, omarb. av J. J. Sederholm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
viken, som endast på få ställen har ett djup av 100 meter.
Den är i början smal, vidgar sig något sedan för att till
sist åter avsmalna till den grunda havsbukten vid
Kronstadt. I denna utströmmar från Ladoga den breda
Nevafloden, vid vars mynning Rysslands forna huvudstad,
Petersburg, ligger. Södra kusten av Finska viken är sandig
och flack och höjer sig först ett stycke från stranden till en
brant bergvägg. Den norra kusten är sönderskuren av
vikar och talrika uddar skjuta ut i havet; den längsta är
Hangöudd. Utanför denna kust ligger en skön, men
farlig skärgård av många öar och klippor.
Mot norr sträcker sig Bottniska viken, som skiljes från
Östersjön genom Åland och de tallösa holmarna i Åbo
skärgård Södra delen av Bottniska viken är öppen och
ganska bred. Den har nästan ingen skärgård vid kusterna.
I mitten av sin sträckning avsmalnar denna havsvik och
bildar ett havspass, som kallas Kvarken, fullt av öar,
klippor och farliga grund. Sedan blir den åter bredare, böjer
sig mot nordost och liknar på kartan ett framlutat huvud
på en lång hals. Den bildar en liten bukt vid Uleåborg
och flere bukter på svenska sidan. Mellan Vasa och
Gamlakarleby finnes en skärgård av talrika holmar, men för
övrigt ligger den flacka finska kusten till stor del öppen
mot havet. Hela Bottniska viken är grund och mäter
blott på få ställen över 200 meters djup. Det största
djupet är något över 300 meter. Vid den finska kusten är
havet grundare än vid den svenska, varför landhöjningens
verkningar här äro mera synliga.
Till sin skapnad liknar Östersjön på kartan en
knäböjande, något framlutad havsjungfru. Ansiktet och bröstet
äro vända mot Finland, ryggen mot Sverge. Den
utsträckta armen är Finska- viken, knäna stöda sig mot
Tysklands norra kust, och gestalten slutar uti en krokig
fiskstjärt, som plaskar kring Danmark.
Östersjödalen har uppkommit för mycket länge sedan
genom att landet här sänkt sig under forntida
jordbävningar.
Hela detta hav är mycket stormigt, i synnerhet om
höstarna. Vid sydvästvindar stiger vattnet vid de norra
kusterna och faller vid de södra, och om vintern drives
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
