Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första Läsningen. Landet - 27. Pyynikki, Nokia fors och Kyröskoski
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sjöar från öster, och alla dessa vatten rinna sedan västerut
genom nya sjöar, till dess att de utfalla genom Kumo älv
i Bottniska viken. Från Pyhäjärvi till Kulovesi strömmar
stolt och skummande Nokia fors (Emäkoski). Där är en
storartad och dyster natur: brådstupande klippstränder,
bevuxna med mörka, slokande granar. Mellan dem störta
vattenmassorna ned i ett djup, som man icke ser ifrån
forsens branter, men varifrån man hör ett dån såsom avlägsen
åska. De lugna, fridsamma sjöarna hava alldeles förändrat
sitt lynne, när de kasta sig ned utför Nokia fors. Där tumla
brådskande, vita vågor beständigt över varandra, och
vandraren stannar betagen av undran däröver, att de
nyss så saktmodiga fjärdarna kunnat förmås till en så
rasande vrede. Men också denna stolta fors måste tjäna
människan, ty vid dess sida är en stor fabrik, som slipar
trä, för att man sedan må kunna göra papper av trämassan.
I en annan trakt av Satakunta, icke många mil från
Nokia, är Kyröskoski (Kyrö fall), där Ikalis sjöar kasta
sig bröstgänges utför en brant klippränna i Tavastkyrö
socken. Bergen äro högre, fallet mera stupande och
rännan smalare här än vid Nokia. Runtomkring äro mo och
ödemark, djupa, ensliga dalar och skogbekransade höjder.
Kyröskoski brusar en halv mil på sidan om stora
landsvägen. Många resande anse det löna mödan att här avvika
från vägen, i synnerhet om våren, när sjöarna svälla. Då
tyckas de skummande virvlarna varje ögonblick vilja
bortspola fabriken och kvarnarna, som varit djärva nog att
ställa sig invid fallet och tyckas hänga däröver. Men
kvarnarna och fabriken stå kvar, människan tvingar det starka
fallet att vara hennes tjänare; det måste mala säden till
mjöl och granveden till trämassa, som i sin tur förarbetas
till papper. Stundom ser man också en oförvägen gosse
luta sig ned vid bergskanten och dricka ur fallet. Han är
bekant med Kyrös virvlar. Det man dagligen ser har intet
förskräckande.
Någon gång händer det sällsamma, att Kyrö fall sinar
ut vid början av vintem och blir torrt, så att man kan
gå torrskodd över den steniga bottnen. Då har man
funnit yxor och andra redskap, som förlorats i vattnet. I
början kunde man icke förklara, varför vattnet upphörde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
