Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första Läsningen. Landet - 46. Skogen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
varje träd, desto flere stanna i de andras skugga och dö
bort. Skogen blir allt glesare, men de kvarstående träden
resa sig till höga mastträd med en lummig krona i toppen,
medan stammen därunder är kvistfri. En sådan stolt tall
kallas fura och är det märkligaste alster av växtriket i
norden.
Lövskogen består för det mesta av björkar, bland vilka
man stundom påträffar enjönn, en asp, ett hägg, en sälg, en
enrisbuske, en al eller i södra Finland någon gång ek, lönn,
lind, alm, ask. Eken, alen och aspen likasom björken växa
stundom i lundar och dungar, många tillsamman; de
övriga växa spridda. Med lövskogen trivas många örter,
buskar och gräs, varav djuren hava sin föda. Detta gör, att
de trakter, som bära lövskog, ofta äro gynnsamma för
boskapsskötsel och åkerbruk, men barrskogen har högre
värde för timmer.
Finlands skog är en mycket dyrbar egendom, ja, så
dyrbar, att detta land utan skog vore obeboeligt för
människor. Skog behöves till bränsle, till byggnader, till
gärden, broar, fartyg, åkdon, redskap och många andra
oumbärliga ting. Skogen skyddar landet för kalla vindar och
hastiga ombyten av värme och köld. Skogen drager
fuktighet till sig från luften och skyddar för torka. Det regnar
jämnaie i en skogstrakt; snön smälter ej där så hastigt om
våren. För dessa sina egenskaper är skogen likasom
landets päls. Ett land i den höga norden behöver ett gott
vinterplagg, men kläder det pälsen av sig, får det skylla
sig självt, om det fryser ihjäl.
Detta skulle man ihågkomma mer, än man gör. Intet
land behöver bättre sin skog än Finland, men finska folket
behandlar skogen utan eftertanke. Än kommer
svedjebrukaren och fäller skogen för att i några år få en god skörd
och ett magert bete. Än kommer bondkvinnan med sina
barn för att samla löv åt fåren. Hon stympar vårdslöst
det unga trädet, eller hugger hon omkull det för att
lättare komma åt löven. Sedan komma vedhuggaren,
tjär-brännaren, kolaren, stockhuggaren; de hugga ned allt,
som duger, utan att ens kvarlämna ett fröträd. Föga
bryr man sig om att kreaturen avbeta den unga
lövskogen eller att miljoner unga träd åtgå till gärdesgårdarna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
