Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första Läsningen. Landet - 54. Den finska hästen - 55. Ladugården
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ning i att sköta denna nyttiga tjänare väl. Beklagligen
förstå icke alla att löna hans trogna tjänster. I många
delar av landet skötes hästen vårdslöst och misshandlas
ofta på det mest barbariska sätt, plågas med omåttliga
lass och gisslas obarmhärtigt med piskan. En del resande
sätta ock sin ära uti att oförtrutet piska den svaga och
utmattade skjutshästen. Hittills har man funnit de bästa
och dyraste hästarna i Savolaks och Karelen, men numera
börjar man finna goda hästar även annorstädes. Ty nu
har man sökt uppmuntra hästskötseln genom
kappkörningar och prisbelöningar. Ja, det är numera icke
sällsynt, att finska trav are säljas för högt pris till utlandet.
Med ihärdighet följer hos den finska hästen likasom
hos folket en märkbar envishet. Är han van att vika in
på en sidoväg, måste man passa tyglarna väl, och har
han fått den oseden att stanna i backen, är det icke lätt
att få detta ur hans huvud. Han lyder den vana tygeln,
men med den ovana gör han stundom vad han behagar.
Istadiga och lata hästar äro varken mer eller mindre
sällsynta här än annorstädes; men sådana fel härröra
merendels av oriktig behandling i djurets ungdom. Rätt
inlärd och rätt skött är den finska hästen med sitt oansenliga
yttre en oskattbar bundsförvant till människan i dessa
nordliga bygder och väl värd att icke behandlas som en slav,
utan som en god, trofast och pålitlig tjänare.
55. Ladugården.
Matts Aho gick att bese sin ladugård. Det var om
vårvintern i mars månad, och solen sken på den smältande
snön, men boskapen hade mörkt där inne, ty de små
gluggarna voro tillstoppade med hö för värmens skull, och
dagern föll endast in genom dörren. Renligt var där just
icke heller, korna lågo eländiga i sina bås och hade svultit
så länge, att deras ben ej mer ville bära dem.
»Det är dåligt med ladugården; korna mjölka ingenting
mer», sade Matts Aho. »Det kommer sig av det förfallna
huset; jag får gripa mig an med att bygga ett nytt.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
