Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra Läsningen. Folket - 62. Lappska sagor - 63. Päiviösläkten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
nätet, men finner ingen, ty en listig lappgubbe har ryckt
i snöret och uppbränt jättens kläder under hans frånvaro.
Stalo återvänder och harmas över sin oförsiktighet att
lägga kläderna så nära elden. Om en stund ringer det
åter; jätten skyndar till nätet, finner ingen, och under
hans frånvaro har lappen släckt elden. Då börjar Stalo
jämmerligen frysa, sträcker sina armar mot månen, som
uppstiger på himmelen, och klagar för honom: »Se,
fader, din son fryser!» Men månen har annat att göra. Han
måste försvara sig mot trollen, som uppäta hans ena sida,
och hör icke sin sons böner. På detta sätt frös jätten Stalo
ihjäl.
63. Päiviösläkten.
I en by, Päldojärv, bodde för lång tid sedan en rik
lapp vid namn Päiviö. Han hade så många renar, att han
behövde 30 drängar och 30 pigor att vakta dem; men sina
silverskatter gömde han i jorden. Lapparna tillbådo på den
tiden underliga träd och stenar, som kallades sejd. När
en gång renarna dogo av sjukdom, drog Päiviö med sina
söner till avguden, sejd, prydde honom med granris och
offrade renar till hans ära, bedjande honom om hjälp. En
dag väntade Päiviö och hans söner förgäves ett tecken, att
avguden hört deras bön. Då stodo de upp, buro torr ved
kring sejden och förstörde honom med eld. Hedningarna
i byn harmades däröver storligen och ville döda Päiviö,
men han svarade dem med Gideons ord: »Låt avguden
hämna sig själv!» Päiviö blev kristen med hela sitt hus
och sände sin son Vuolabba till Enare by att förstöra alla
därvarande sejder.
Päiviö var en stark kämpe i strid, men hans tre
söner blevo än mera namnkunniga. Vuolabba (Olof) hette
den starkaste. Han var så snabb, att han sprang fatt
vildrenarna, grep den flyende vargen i svansen och
krossade honom mot klippan. Sin stora båt bar han ensam
på axeln, och de stenar, som jättarna icke förmådde lyfta,
bar Vuolabba med lätthet till deras plats. Vid den tiden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
