Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra Läsningen. Folket - 83. Om savolaksarna - 84. Två runosmeder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
är blyg att visa sig i sin enkla arbetsdräkt, liksom ville
hon säga till oss: »Jag är icke så fattig, som jag här synes
vara, jag har många grannare söndagskjortlar, dukar och
förkläden, sparade i vår bod». Men vi svara henne: »Var
obekymrad för din dräkt, där du står i ditt flitiga arbete
vid den trogna smörkärnan! Enkelhet och flit äro din
bästa prydnad; endast arbetet gör oss alla rika, endast
gudsfruktan, blygsamhet och stilla husliga dygder göra
den finska flickan till en skatt för sitt hem och till en
värdig dotter av fosterlandet.»
84. Två ru nosmed er.
I folkspråket talar man om att smida runor. Såsom
smeden hamrar det glödande järnet till nyttiga redskap,
så smider sångaren sina glödande tankar till ord och
musik.
Savolaks är de nya runosmedernas rätta hembygd.
I stället för de gamla folkvisorna, som allt mera glömmas,
sjunger nu- folket nyare visor, mindre enkla och
innerliga, men ofta kvicka och fyndiga. Vi skola omtala två
av de nyare runosmedema.
Paavo Korhonen var en ung bondson i Rautalampi
socken, när han företog sig att göra en kvick smädevisa
om en länsman, som tog mutor av bönderna och lät dem
olovligen bränna brännvin. Visan blev bekant och roade
många. Korhonen efterskickades till bröllop och andra
gästabud, stundom långa vägar, för att sjunga för
gästerna. Och han sjöng med flödande tunga. Han sjöng
stundom hela dagarna, stundom långt in på nätterna, än
sorgsna, än lustiga visor. Han sjöng om den nya kyrkan,
den goda skörden, den hårda missväxten, det sköna, men
då föraktade finska språket och annat mer, som folket
förstod, oefi som gick till dess hjärta. Efteråt
upptecknade han, vad han sjungit, eller skrevo andra hans visor
ur minnet, och många avskrifter spriddes i bygderna.
Korhonen visste ej själv, huru många visor han diktat. Han
menade blott, att de nog kunde fylla en stor kista. Själv
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
