Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra Läsningen. Folket - 85. Om tavasterna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
att det ena må fylla det andras brist. Och hade icke Gud
ställt de livligare och ostadigare karelarna i öster mot
Ryssland, medan han ställt de tröga och oböjliga
tavas-terna i väster mot Sverge, så skulle visserligen mycket
i vårt land nu vara annorlunda.
Tavasten är mera grovlemmad, styv och axelbred,
mera härdad, tvär och oböjlig än hans broder karelaren.
Han har rakare hår, oftast brunt, stundom linfärgat;
ögonen små och grå eller ljusblå; ansiktet bredare, hyn gråare,
uppsynen strävare. Tavasten är ock en mera tystlåten
och allvarsam man, långtänkt och envis, sen att vredgas,
sen att förlåta. Bakom hans halsstarriga lynne bo
mycken trofasthet, mycken hjälpsamhet, mycket tålamod.
Han mottager den onda och den goda dagen med samma
orubbliga lugn.
Tavasten är alltså den rätta stenbrytaren, vilken har
inhuggit sitt bomärke i flertalet av sitt folk. En
ihärdigare man är icke lätt att finna, när han företagit sig
något, icke heller en trögare, när det faller honom in att
ingenting göra. Om han stundom icke har något emot att
leva gott på gästabuden eller om söndagen föra stat med
sin nymålade schäs, är han däremellan den tarvligaste
bland sitt folk. När han sommartid, klädd i sin grova
mekko, är ute i sitt arbete från dagningen intill sena
kvällen, kan han nöja sig med sin halvfärdiga talkkuna av
kokat korn- eller havre mjöl, som han blandar med mjölk i
en näverriva. Han bor stundom tillsamman i stora byar.
allt från den tid, när han måste försvara sig mot fienders
anfall, och är så mån om sin åker, att han lägger
gödselhögen så nära gården som möjligt. Han anser det nyttiga
och det vackra för samma sak, och, fastän han ej tycker
illa om visor och en lustig fiol, har naturen ämnat honom
varken till sångare eller till spelman. På samma sätt
tycker han också om sagor och ordspråk, som andra berätta,
men själv har han glömt det mesta, som hans fäder
berättat. Han är själv som en gammal saga: sådan han nu är,
sådan har han varit i många hundrade år.
Det måste likväl tilläggas, att detta äkta, gamla
ta-vastlynne numera kvarlever blott i några av Tavastlands
inre och nordliga delar. Längre väster- och söderut har
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
