Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra Läsningen. Folket - 91. Österbottningarna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
När karlarna äro borta på arbetsförtjänst, sköta kvinnorna
jordbruket och gå även däremellan i karlsysslor. De köra,
de plöja, de dika, de hugga ved. De små barnen lämnas
då i andra barns vård och dö ofta bort.
Av svenska sagor och sånger i Österbotten taga vi här
blott en, som röjer det gamla kämpalynnet. Det är en
folksaga om.
Starka Matts.
Det var en gång en gosse vid namn Starka Matts
(Stark-Matt). Han var yngst och dummast bland syskonen.
När han ej hemma dugde till något, sändes han ut i
världen och kom till en smedja. Smeden ställde honom vid
blåsbälgen och sade: »Pusta nu duktigt!» Matts vek upp
ärmarna, grep i stången, och vid första taget sprack
blåsbälgen som en såpbubbla, medan kolen virvlade upp som
ett eldregn i ässjan. »Duger ej», sade smeden, »tag släggan,
och håll bara takten!» Matts slog några försiktiga slag;
smeden sade: »Slå bättre!» Matts lyfte släggan mot
taket, dammade till och körde med ett enda slag städet och
stubben ned i jorden.
Smeden tyckte hans nya dräng var för hårdhänt och
gav honom respass. Matts tog tjänst som dräng på en
herrgård och skickades ut att köra hem ved från skogen.
När han radat på lasset, var det för tungt för hästen.
Matts spände hästen ur redet, lade hästen på lasset och
drog det själv. Släden brast, Matts gjorde en starkare
släde och drog hem lasset. Då rymdes släden ej in genom
porten. Matts drog, portstolparna brusto som stickor, och
fram kom lasset.
Nu blevo de andra drängarna rädda för Matts och
be-slöto förgöra honom. Matts skulle gräva en brunn och
grävde så djupt, att han syntes som en mask där nere på
brurnsbottnen. Där låg en kvarnsten på gården; den
fällde drängarna ned i brunnen. Kvarnstenen råkade
falla som ett halsband kring Matts, så att hans huvud
stod upp genom hålet i stenen. »Nej», sade Matts, »var i
världen ha de hittat mor mins gamla spinnrockshjul?»
Matts fortsatte grävningen; drängarna hämtade storkloc-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
