Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje Läsningen. Hednagudar och hjältesagor - 92. Om de hedniska finnarnas gudar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Luftens dotter, Ilmatar, bidrog till wärldens skapelse, men
windens dotter, Tuulentytär, war en illa uppfostrad
flicka, som wäwde dåliga skjortor. Sunnanwindens dotter,
Etelätär, gaw regn i torka, och sommarens dotter,
Suwetar, wårdade boskap i skogen.
Wattnets gud hette Ahti och war en wördig gubbe med
långt skägg aw sjögräs. Han bodde i en klippgrotta, Ahtola,
och hade omätliga skatter, dem han röwat aw sjöfarande och
sällan gaw tillbaka. Hans hustru war den giwmilda
Wellamo, klädd i en blå mössa, säwskjorta och kappa aw skum.
De hade många sköna, men ostadiga barn, och wågens
dotter, Aallotar, brukade stundom på klippan kamma sitt
långa hår med silwerborste.
Jordens mäktiga moder hette Maanemo och
anropades om rikliga skördar. Skogens behärskare war den gamla,
brunskäggiga Tapio med sin höga hatt aw barr och sin
päls aw granmossa. Hans boning war det wackra
Metsola, skogsgården, där Tapio hade tre konungaborgar och
en skattkammare, till wilken hans hustru Mielikki bar
guldnyckeln wid sidan. Henne bad jägaren om en lycklig
jakt, och såg han henne wresig, i fula, tarwliga kläder,
lyckades jakten illa; men såg han henne prydd med guldarmband
och pärlor, då war han säker om lycklig fångst. Ty alla
skogens djur woro Tapios boskapshjordar; han hade många
tjänare och wackra, wäluppfostrade barn. Nyyrikki
högg märken i träden, att jägaren ej skulle gå wilse;
Tellerwo ledde hem boskapen; Tuulikki bredde sin röda
silkesduk till en brygga öwer bäcken. Metsän piika,
skogens lilla tjänsteflicka, lewde aw idel honung och blåste
så ljuwligt sin flöjt, att Mielikki waknade ur sin
morgonslummer och hörde jägarens böner.
I Hiitola, långt bland de öde bergen, bodde den
grymme Hiisi. Hela hans släkt war onda troll, han war
plågornas och förskräckelsernas konung, han kunde slipa de
skarpaste swärd. Under jorden, i Tuonela, war de dödas
rike, till wilket man färdades öwer nio haw. Dess
blodlystna konung war Tuoni, wars elaka hustru hjälpte sin
man att wakta de döda. Sönerna hade kopparfingrar,
döttrarna woro fula och ondsinta, men wärst war den blinda
Lowiatar, plågornas moder.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
