Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje Läsningen. Hednagudar och hjältesagor - 93. Om Kalevala och Elias Lönnrot - 94. Världens skapelse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
äwentyr. Wi läsa där om den gamla, wisa runosångaren
Wäinämöinen, den raska smeden Ilmarinen, den unga,
tappra och öwermodiga Lemminkäinen, den
jättestarka, olycksfödda Kullerwo, den skrytsamma
Joukahainen och vidare om wärldens skapelse, om sångens
begynnelse, om Pohjola i norden, om Wäinölä i södern och
annat mer. Wi skola därför i korthet berätta några stycken
ur Kalewala för dem, som icke ha läst den märkwärdiga
boken.
Så jag hörde fordom sägas,
hörde sången förr begynnas:
„En i sänder kommer natten,
en i sänder ljusnar dagen,
ensam föddes Wäinämöinen,
den ewärdelige sångarn.“
Luftens dotter war hans moder,
winden war hans starke fader,
wida hawet war hans wagga,
och hans hem war öde rymden.
Det war luftens ljuwa dotter,
Ilmatar naturens tärna.
Under fästets rymd hon bodde,
ledsnade att ensam lewa,
sänkte sig till wattnets wågor,
waggades aw östanwinden
på de skumbetäckta böljor.
Så i nio mänskoåldrar,
i sju hundra långa somrar
drews den klara luftens dotter
på de wida wattenöknar,
sam mot öster, sam mot wäster,
tröttnade wid willa wågor,
och hon bad till himlens herre:
„Ukko, högste Gud där owan,
hjälp mig arma, öwergiwna!“
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
