Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje Läsningen. Hednagudar och hjältesagor - 94. Världens skapelse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Efter tio långa somrar
höjde hon sin hand ur wågen
och begynte skapa länder.
Där hon sträckte sina händer,
höjdes stränder, uddar, öar;
där hon stampade med foten,
gräwde hon ut fiskens gropar;
där hon dykade i wattnet,
danade hon hawets hålor;
där hon närmade sig landet,
jämnade hon strandens wallar,
bröt det breda hawets bukter,
redde plats att fånga laxar.
Och så skapade hon wikar,
öar, fjärdar, dolda klippor,
där de sköna fartyg stranda,
och där raska sjömän drunkna.
Redan stodo luftens stolpar,
bergens räfflor, jordens marker;
men ej än fanns Wäinämöinen,
den ewärdelige sångarn.
Sent omsider, sist aw alla,
föddes också Wäinämöinen,
grånad redan, när han föddes,
wis och gammal re’n i waggan.
Hawets bölja war hans wagga.
och dess skum hans huwudkudde.
Icke solen, icke månen,
egen kraft och egen wilja
banade hans wäg i wärlden.
Fallen ur sin moders sköte
drew han åtta år på hawet.
Drew så till en namnlös udde,
steg med fröjd på gröna jorden
att beskåda himlens måne,
att aw solens sken sig glädja,
att betrakta Karlawagnen.
Alltså blew nu wärlden skapad,
alltså föddes Wäinämöinen,
den ewärdelige sångarn.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
