Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje Läsningen. Hednagudar och hjältesagor - 104. Ilmarinen vinner Pohjas mö
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
förelades honom det swåraste prowet: han skulle fånga den
stora gäddan i Tuonis älw.
Ilmarinen smidde sig en eldsprakande hawsörn och nedsteg
i floden. En förfärlig strid uppstod. Wattnets widunder,
Wetehinen, kom att hjälpa gäddan, wars gap war
som twenne forsar, och utan örnen hade Ilmarinen förwisst
bliwit uppslukad. Men örnen nedtryckte widundret
under wattnet och slog sina klor i gäddans nacke. Stolt
förde Ilmarinen hennes huwud till Pohjagården.
Nu äntligen gaw Pohjas wärdinna motwilligt sitt bifall
till bröllopet. Sorgsen, med nedsänkt huwud, seglade Wäinämöinen
tillbaka till hemmet, warnade alla gamla män att
framdeles täwla med yngre hjältar om tärnors hjärtan.
I Pohjola tillreddes nu ett stort gästabud. Från Karelen
hämtades en ofantlig oxe: hans huwud war i Kemi, hans
swans i Tawastland, och swalan behöwde en dag för att flyga
emellan hans horn. Ingen wågade slakta en sådan oxe,
men ur hawet uppsteg en tumslång man med stenmössa,
stenskor och guldkniw i handen. Han slaktade oxen; bröd
bakades, öl bryggdes, sedan man först fått weta ölets ursprung.
När detta war gjort, sändes Pohjas lilla tjänstepiga
att bjuda bröllopsgästerna, däribland äwen blinda
och lama, men främst bland alla den gamla Wäinämöinen.
Lemminkäinen allena blew icke bjuden till bröllopet.
Kommo så gästerna och blewo med stor heder undfägnade.
Många sköna sånger sjöngos, och Wäinämöinen prisade Skaparens
wishet, som förwandlar hawets floder till honung,
stenar till saltkorn, kullar till bröd och skogar till sädesfält. Sedan
förde Ilmarinen bruden till sitt hem, de nygifta emottogos
med många ärebetygelser och lewde länge lyckligt tillsamman.
Om allt detta finnas många wackra runor. En annan
saga förtäljer om Lemminkäinens wrede, när han icke blew
bjuden till bröllopet, och huru han trotsigt uppträdde i
Pohja för att hämnas sin skymf, men måste efter tappra
bragder wika för öwermakten. Däraw uppstod sedan ett
långwarigt krig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
