Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjärde Läsningen. Berättelser från Finlands katolska tid - 112. Om svenskarna, omarb. av K. J. Hagfors efter H. Schück m. fl.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
112. Om svenskarna.
Sverge och Norge äro riken, som under föregående
århundrade varit förenade under samma konung; men
numera har vartdera sin egen konung, såsom de förr hava
haft. Norrmännen äro ett litet, men kraftigt och upplyst
folk, som fordom seglat ut på djärva krigståg kring alla
Europas kuster. Emedan de sällan kommit till
Östersjön, hava finnarna icke haft mycken beröring med dem,
men desto mera med de närmare boende svenskarna, först
som fiender, sedan som vänner.
Svenskarna voro från början två skilda, men
besläktade folk, göter och svear, som sedan förenades. Innan
de blevo omvända till kristendomen, dyrkade de
naturens krafter, som i deras föreställning voro gudar med
mänskliga gestalter. Deras förnämsta gud var Tor, en
godmodig och orimligt stark man med järnhandskar och
en tung hammare. Då han körde åskans vagn över
him-melen, sprakade gnistor under dess hjul, och dånet
hördes ki ing hela världen. Han var fruktansvärd, då han
med sin blixt krossade träd och klippor, men välgörande,
då han åt den törstande jorden sände regn. Han är
bondens gud och blir med tiden hemmets beskärmare. Vid
hans hammare viges bruden, gives namn åt barnet,
avlägges eden, och dess tecken avbildas ännu på gravstenen.
Frej (herren) var en ung man i gyllene hjälm. Han far i
vagn kring landet och bringar människorna äring, frid
och vällust Då är det en glad tid och festlighet överallt.
Han kallas ock Yngve Frej och blev stamfader för en
konungaätt (Ynglingar). Hans hustru hette Freja. I
luften härskade Odin. Man föreställde sig honom som en
äldre, väderbiten man med ett spjut i handen. Då
vinden gnyr, rider han i spetsen för de avlidnas andar genom
luften, och nordbon tycker sig än i dag höra, hur den vilda
jakten går fram. Odin blir med tiden en krigsgud, som
för de fallna kämparna (valr) till Valhall, de »dödas
palats» i underjorden eller bergets salar. Han är
hövdingarnas och vikingarnas gud. Onsdag, torsdag och fredag
ha namn efter Odin, Tor och Frej.
Många andra gudar omtalas i den fornnordiska guda-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
