Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjärde Läsningen. Berättelser från Finlands katolska tid - 125. Om biskop Magnus Tavast - 126. Om den katolska läran
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
stol, som kallades landsrätt. Här fanns på den tiden i
Åbo ett myntverk, som präglade silverpenningar (Åbo
mark).
Svenskarna blevo förtryckta av konungens tyska
fogdar. Då reste sig dalkarlarna under bergmannen
Engelbrekt, fingo hjälp av sina landsmän och fördrevo
konungens fogdar. Detta hörde österbottningama och
grepo till vapen. De stredo mot konungens folk i västra
Finland. Den lättsinniga konungen blev fördriven från
riket (1439) och levde sedan som sjörövare på ön
Gott-land.
Men herrarna voro avundsjuka sig emellan och
inkallade åter en tysk konung, som hette Kristoffer. Han
fick tillnamnet Barkekonung, emedan det var missväxt i
landet. Han dog snart, och då sattes på tronen en svensk
riddare, Karl Knutsson av Bondesläkten, född i Finland.
Efter några år ville herrarna hellre lyda Danmarks
konung, som hette Kristian 1. Karl Knutsson reste då till
Finland och höll sju år sitt hov i Viborg, som givits
honom som ersättning för kronan. Om några år blev Kristian
I i sin tur fördriven. Karl Knutsson återkallades, blev
åter fördriven och åter inkallad. En tid bodde han, fattig
och övergiven, i Raseborgs slott. Det var en orolig tid,
när konungarna på detta sätt ständigt ombyttes och
herrar och biskopar styrde riket.
Biskop Magnus sökte, så länge han levde, verka för
frid och sämja. Vid slutet av sin levnad grundläde han
Nådendals kloster och byggde sig själv en gård i dess
närhet. Där tillbragte han sina sista dagar i lugn och dog år
1452, nittiofem år gammal, mycket saknad av Finlands
folk.
126. Om den katolska läran.
De första kristna trodde Guds ord, som apostlarna
och ev angelisterna predikat för dem. Detta ord
bevarades i de heliga skrifter, som kallas bibeln. Men ännu kände
man icke konsten att trycka böcker. Emedan alla böc-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
