Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte Läsningen. Berättelser från Finlands krigiska tid - 158. Vägen till Pultava
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
flutit i Polen. Därför satte Gud, som är starkare än den
starkaste hjälte, ett mål för konungens segrar och
förblindade honom genom hans framgång. Hans väg i Polen
var såsom .seglarens väg i havet: allt vek, där han gick
fram, men efter honom slogo vågorna samman, folket
reste sig och förjagade hans anhängare. Nu ville kung
Karl till sist kuva det ryska riket och tågade till södra
Ryssland, där han väntade bistånd av kosackerna. Men
under de sju år, han lämnat ryssarna ostörda, hade tsar
Peter lärt sig krigskonsten av svenskarna och inövat
stridbara härar. Kung Karl trängde allt längre fram och fann
intet bistånd, endast ödelagda länder och förbittrade
fiender. Hans krigare följde honom; den stolta hären vann
nya segrar; men smälte alltmer tillhopa, och Peter slog de
förstärkningar, som sändes från Finland.
I juni månad år 1709 belägrade konungen fästningen
Pultava i södra Ryssland, 200 mil från sitt eget rike. Där
blev han omringad av tsar Peter med en här av 55,000
man och 132 kanoner. Svenska hären var 18,400 man
stark; den led brist på livsmedel och krut, men vända om
var icke kung Karls vana. Det var den 28 juni.
Oförfärade som alltid anföllo och togo hans trotsiga krigare
de ryska skansarna. Men nu var den hittills aldrig sårade
hjälten illa sårad av en kula i foten och kunde ej rida
omkring och ordna striden. Där blev oreda i befälet: en del
av hären ryckte längre fram och blev fången; en annan
del stannade och blev anfallen av en stor övermakt under
tsarens eget befäl. Efter en fruktansvärd strid måste
svenska hären vika; 2 500 lågo döda, 2,000 voro fångna;
resten samlade sig kring konungen och tågade söderut.
Där är en stor flod vid namn Dnjeftr, och i den faller en
mindre flod vid namn Worskla. I vinkeln mellan dessa
floder blev återstoden av svenska hären ånyo omringad
av ryssarna. 12,500 man måste giva sig fångna; 1,500
und-komrno med konungen till Turkiet.
I slaget vid Pultava stredo omkring 3,000 finnar,
kvarlevor av tappra bataljoner, som glesnat på slagfälten.
Bland dem voro Viborgs, Nylands och Åbo läns ryttare,
karelska dragoner samt fotfolk av Björneborgs, Nylands
och Åbo läns regementen. De, som ej stupade, fördes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
