Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte Läsningen. Berättelser från Finlands krigiska tid - 160. Slaget vid Storkyro
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Viborgs fall kändes i alla hjärtan, som när en stormil
bortrycker stugans dörr. Medan sinnena tyngdes av sorg,
kom pesten i landet. På hösten år 1710 fördes den in med
fartyg från Estland till Helsingfors och spridde sig ända
till Uleåborg. Luften var lugn, töcknig och osund, solen
dolde sitt sken, vattnen betäcktes med grönt slem.
Människorna insjuknade hasti J *• * * J
invånare 2,000, i Helsingfors 1,185, 1 Borgå 652. I
Uleå-borgs län utdogo hela byar. Många flydde till
skärgårdarna och kvarblevo där till sena vintern. När solen åter
sken om julmorgonen, tändes ett nytt hopp i de
bedrövades hjärtan. Därefter avtog pesten och upphörde
alldeles följande vår.
Då stod åter kriget för dörren. Det hårt prövade
folket grep igen till vapen, de skingrade regementena
uppsattes ånyo. Lybecker avskedades; i hans ställe kom den
gamla, ärliga Nieroth, som förgäves sökte taga Viborg
tillbaka. Han dog snart, och konungen gav åter befälet
åt Lybecker. Två år förgingo under fruktlösa marscher,
ärelös flykt; och de unga soldaterna gräto av harm, när
de ej fingo strida. Högt i norden fördes »vadmalskriget»
emellan bönderna på båda sidorna om gränsen; då blev
Kaj ana stad plundrad. Ryssarna kommo tillbaka år 1713.
De togo Helsingfors, de togo Borgå, snart även Åbo, och
Lybecker ville ej slåss. Men nu vågade rikets råd i
Stockholm trotsa konungens viija och avsatte Lybecker. Den
tappre karolinen Karl Atynfelt fick befälet i Finland.
Det var då redan för sent. Hela södra Finland låg i
fiendehand, skaror av flyktingar seglade över till Sverge,
Åbo akademi blev alldeles övergiven. Med 6,000 man stod
Armfelt i Pälkäne. Där rodde ryssarna på stockflottar
över Mallasvesi och tvungo efter en skarp strid den finska
hären att tåga mot norr. På Napu bys åkrar i Storkyro
stannade Armfelt för att invänta ryssarna. Han hade då
4,300 soldater och 1,500 beväpnade bönder. Mot honom
ryckte Rysslands bäste fältherre, furst Galitzin, med 12,000
man, och den 19 februari 1714 stod slaget vid Storkyro.
Finska hären hade tre dagar stått uppställd i snö och
köld på båda sidorna om den frusna Kyro älv. .Kl. 11 på
månget hus blev ingen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
