Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjätte Läsningen. Berättelser från Finlands nyare tid - 187. Kejsar Alexander II och Helsingfors landtdag 1863
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kronoskogarna under vården av ett särskilt ämbetsverk.
Då fick landet sitt eget mynt i mark och penni. Då
inrättades »Finska Hypoteksföreningen» för att anskaffa lån
åt jordbrukare. Då uppstodo lantbruksskolor i flere
delar av landet. Då började även folkskolor sprida kunskap
i bygderna. Beständigt voro »kommittéer» i verksamhet för
att föreslå nya förbättringar. Finska statsmän hade fått
mod att för kejsaren framställa landets behov. 1,. G. von
Haartman hade satt landets penningväsen i ett förträffligt
skick; F. Langenskiöld och /. W. Snellman uttänkte mark
och penni; den senare bar styrelsens tyngsta börda under
hungertiden och införde varsamt det nya myntet i rörelsen.
Kronan på Alexander II:s verk i Finland är
lantdagarnas återupplivande. Det var nu mera än femtio år,
sedan landets ständer sammanträdde i Borgå, men de
nödvändigaste förbättringar kunde enligt grundlagen icke
ske utan ständernas samtycke. Frimodigt uttalades
landets hopp, och högsinnat blev det uppfyllt. Från år 1859
förbereddes i senaten de ärenden, som borde föreläggas
en lantdag. Och sedan dessa vidare blivit granskade av
ombud ur de fyra stånden 1862, sammankallade
kejsaren Helsingfors lantdag den 15 september 1863.
Det var en högtidsdag för hela vårt land. Kejsar
Alexander, Finlands storfurste, omgiven av sina söner, av
rikets och landets högsta ämbetsmän, samt av de
församlade ständerna, uppsände med folket sina böner i
Helsingfors stora luterska kyrka och öppnade sedan lantdagen
med ett tal från tronen i det kejserliga palatset. De
glänsande festerna i huvudstaden funno ett genljud i de
avlägsnaste bygder. I städerna fanns knappt en så fattig
koja, att den icke den kvällen tände sitt ljus såsom till
julen. Aldrig har en kejsare hälsats av sitt folk med en
uppriktigare tillgivenhet. Allt vårt folk tackade Gud och
nedkallade hans välsignelse över den högsinte furste, som
åter lät folkets röst tala efter en lång tystnad.
I sju månader varade lantdagens stränga arbete,
fördröjt av ovanan, framdrivet av fosterlandskärleken.
Utskotten förberedde, stånden granskade, kejsaren
stadfäste. Viktiga förbättringar avgjordes eller föreslogos för
framtiden. Varje stad och församling fick sin självsty-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
