Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förord
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
slå sig til andeliga riddare på dem, utan fastmer
tacksamt vidgå den förbindelsen. Men för at kunna erkänna
det, är jämväl af nöden at känna det, äfven så, som det
genom kyrko- och skolminnen kan göras kändt. Äfven
det ståtligaste träd har i sin första början tett sig som
en buskväxt, och til det förra kan gärna ställas den
frågan: ”hvad hafver du det du icke undfått hafver” i och
genom den senare, som dock til tiden var den första?
Öfvergångarne bemärkas ej lätt, men de betingade dock
genomgången från ett mindre til ett större, från ett
oansenligt til det ansenligare. Hundra år är ungdom hos
en kyrka och ålderdom hos ett hus; det är som om
menniskans bostad hade något med af hennes
förgänglighet, och Guds bostad af hans evighet. Ett folk eller
en individ, som, vid blicken på ett ansenligare ”ombetrodt
gods”, ville ringakta sina hundraåra historiska minnen,
skulle dermed blott förklara sig vilja, at dess eget minne,
när det hunnit blifva hundraårigt, af ett kommande
slägte ringaktades i samma mån. Ty i en kommande
tids fjärrglas lärer nog visa sig, at icke heller det
närvarande var utan sina lyten. Så hafve vi sökt beteckna
hufvudändamålet med vårt ringa arbete; huruvida vi
lyckats at åtminstone, som vi hoppas, i någon mån främja
det, tilhör oss icke at bedöma. At det, arbetet, icke
heller saknar sina lyten, och dessa måhända större, än vi
sjelfva mäktat se, behöfve vi knapt förklara at vi villigt
erkänna. At de skulle blifvit färre med tilgång til
rikhaltigare källor, torde ock vara sjelfsagdt. At
sammanfoga sporadiskt der och hvar strödda och upletade upgifter
til ett helt, har sig icke så lätt, som kanske mången
skulle tro. Regeln, at minima non curat prætor, har ock
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
