Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - A. Det mera directa herdaminnet - a. Sogneprester eller pastorer, kyrkoherdar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Esberg. 109
prostfullmakt för honom; ovisst dock, om ej förslaget
dertill utgått från Uddevalla magistrat, ty i ett dess
protocoll s. å. heter det: ”som Esberg är utnämnd, så
bedje vi, at i anseende til hans meriter och höga erudition
(väl underförstådt stadens förnämlighet?) lemna honom
præposituren i detta dess pastorat”. Poppelman (då biskop)
invände visserligen, at dylika fullmakter ej varit här
vanliga — han kunde ju tillagt: öfver allt olagliga, efter
hvad han nödvändigt måste veta af den ej så långt förut
timade Parnovii-affären och Baggebevisningen — men
medgaf denna (medgaf alltså en olaglighet!) ”för det höga
förordets skull” *j. Och det fick gå, emedan numera Bagge
*) Svårt är at säga, hvilketdera gör mäst ett vidrigt intryck,
antingen at en landshöfding lockar en biskop til en lagstridig
handling (kanske dock Mörner ej kände lag och författning i denna del),
eller at en biskop låter locka sig dertil. Poppelman ansågs dock
som en gudfruktig man och bibelvän; åtminstone hade biskop
Carlberg förordat honom såsom sådan. Men detta var icke enda
exemplet på Poppelmans eftergift för lagstridiga åtgärder. Särdeles
är ”Bohuslänska Föreningen”, uppgjord af honom och landshöfding
Posse, en slik åtgärd, den dock konungen lockades at stadfästa som
lag. Så ödmjuk tjenare Poppelman var för ”höga förord”, så styf
och högdragen var han i sitt sätt mot undergifna, til hvilka han
räknade prester och consistorialer, om vi skola tro Gothenii
anförande om hans hierarkiska väsen. Til löjlig narraktighet hör det,
om han åt dem, som ej tilvunnit sig hans gunst, räckte, i stället
för hela handen, endast två finger, förmodligen dermed imiterande
vissa andra förnämiteter, som på samma sätt skrymtade en half
höflighet, utan at det hos dem kunde räknas til andelig högfärd.
Kanske syftar Thorild på något dylikt, när han säger ”at en lägre
prestmans löjlighet är förlåtlig, men prelatens aldrig, och at man
börjar en reform icke med klockaren, utan med biskopen”. Gothenius
anställer med sina colleger en jämförelse mellan Poppelman och
E. Benzelius, och det blir en jämförelse som mellan mörker och
ljus, svaghet och kraft, anseende til person och opartiskhet. Man
mente ock, at om man förutsett hur det skulle gå, så hade siffrorna,
minst sagdt, vändts om, när Poppelman fick 94 röster och F. Bagge
56 til episcopatet; i Bagge hade man fått både en kraftfull och,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
