Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - A. Det mera directa herdaminnet - a. Sogneprester eller pastorer, kyrkoherdar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
126 Pastores.
och 65 var Wahlborg riksdagsman, men råkade sista
gången ut för ett besynnerligt äfventyr, til följd af
oredan i det bohuslänska valsättet bland presterna. Första
gången ansåg och förklarade han modificationer i
framställningen til K. Mjt ej vara annat än ett smicker, det
K. Mjt ej kan älska. Var alltså en af frihetstidens
käckare målsmän. Har, likasom de öfriga, bland dem
Lektor Sven Jacobsson och kyrkoherden Peter Aurelius,
hans stiftsbröder, undertecknadt den salvelsefulla
förmaningsskrifvelsen til drottningen, och var säkerligen
den ej minst salvelsefulle predikanten i hemmet at fira
årsdagen af lyckan för Sverige at hafva undgått faran
af det så blodigt straffade försöket til
regimentsförändring. Den andra riksdagen yttrade han sig ock
eftertryckligt om ”tranquillitas populi”, det folkets lugn, som
ansågs betryggadt, så länge ständerfriheten tryggades i
dess en gång vunna utsträckning. Redan nu väcktes
fråga om ”oredan från Bohus län” i sagda valsätt,
densamma, som gjort at en myndig prost sådan som J.
Oedman fått tilförene stå tilbaka för en skolmästare, och
1765, fj. då 2:ne infunnit sig i Stockholm härifrån, var det
Wahlborg som fick draga det kortare strået. Ty honom
”bör man gratulera det svenska Prästeståndet, som blifvit så talrikt
på Doctorer och fått i samma värdighet så många nya ämbetsfäder,
så at vi nu i riket kunna räkna i lifvet öfver 60 theologie doctorer:
en lycksalighet för vår svenska församling, som i dessa tider är
så mycket oskattbarare, som beklagligen lärans renhet och
gudsfruktan på flera ställen lida stort men”. Och denna menlighet
skulle afhjelpas genom th. doctorer! En i sanning naiv förväntan.
Reuterdahl skref (i Theol. Qvartalskrift), när antalet af dem (tack
vare den kungliga nåden, som, ensamt i Sverige, skapar sådana
lärde män) var ofantligen större, at, om de voro, hvad hos dem
förutsattes, försedde med theologisk lärdom, så hade de en
förunderlig förmåga at dölja det, försåvidt det skulle bevisas genom
utgifna skrifter til främjande af ”lärans renhet och gudsfruktan”.
s
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
