Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - A. Det mera directa herdaminnet - a. Sogneprester eller pastorer, kyrkoherdar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Rabe. 135
Vid tilträdet hade han at anföra besvär rörande
comministers predikoskyldighet hvilket mål kungen afgjorde
i enlighet med Consistorii fördelning, blott så at pastor
ej skulle vara förbunden at förse comministern med häst
til Ryr 2). Den första befintliga husförhörslängd här är
af honom. Redan 1815 fick han den biskopliga
prosttiteln, och året derpå invaldes han til ledamot af
vetenskaps och vitterhetssamhället i Götheborg. Året 1812
dog hans mor i Gödestad; hon hade sjelf valt sitt språk,
Ph. 1I, 23. til sin sista communion, som förrättades af
honom.
Den andra, som vi kunna kalla hufvudstriden i hans
lif, inföll 1818, då han var riksdagsman och såsom sådan
kämpade för — bränvinets ära. Det skedde med ett
föredrag, som prisades å ena sidan och risades å andra.
Å förra sidan stod Bevillningsutskottet, å den andra män
sådana, som J. Westin, och i senare tider biskop Agardh
och af Wingård som alltså äfven i denna strid tog
tilfället i akt mot den fordne vederdelomannen, men denna
gång med påtagligen mera rationella grunder. At det
var en godbit, hvilken Wieselgren **) skulle med allt
ironiens allvar kasta sig öfver, säger sig sjelft.
*æ) Se Stiftstidn. 1813, N:r 11 & 12.
») Historik öfver sv. bränvinslagstiftningen. Lund, 1840.
sid. 175 fj. Vi anföre derur det hufvudsakligaste. Rabe ansåg
enligt med sin pligt och kallelse (som prest? frågar kritikern) at
”frambära en skärf på bränvinets allt för ofta ohåélgade altare”.
Mer motbjudande kan väl näppeligen användningen af detta heliga
ord tänkas gjord, och ingen i prestståndet fanns frimodig nog at
erinra mot anstötligheten; det var utan tvifvel ett lika ”olyckligt
infall”, som då han skref om en prest til Wallmark: ”L. fick det
olyckliga infallet at göra ett trä fruktbärande med tilhjelp af en
grimma”. Vidare: ”bränvinet hörde til Sveriges klimat” (hvad den
araben, som upfann bränvinet, väl kände hvad svenska klimatet
fordrar!). ”Och hvarföre neka den arbetande klassen några muntra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
