Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - A. Det mera directa herdaminnet - a. Sogneprester eller pastorer, kyrkoherdar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
138 Pastores.
stöflar”, en utstyrsel, som särdeles ansågs anstå äldre
hedersmän i det presterlfiga ståndet *). För at återvända
till den brännande fråga, som föranledde nyss gjorda
digression, så må erinras, at Rabes personliga ställning
til den frågan var så aktningsvärd den kan vara med
blotta måttlighetsgrundsatsen för ögonen; så är kändt,
at han förmanade sina nattvardsbarn at ej smaka
bränvin förr än de fyllt 21 år (men derefter?), oss meddeladt
af en man, som troget efterkom förmaningen och sagt,
at flera gjorde detsamma. Men icke det allenast, utan
Rabes åsigt rörande bränvinsbruket hade omsider så
förändrat sig, tiläfventyrs med anledning af af Wingårds
nit för nykterhetens främjande, at han 1833 höll en
stämma med Ryr och Bäfve til nykterhetens främjande.
Nu hette det: ”Ty den invändningen, at sådant (bränvin
nämligen) borde bibehållas för resande och främmande,
anses ha förfallit genom herrar läkares oförtrutna bevis,
at bränvin, äfven måttligen njutet, är skadligt. Med
’minst’ mena de hvad som är mindre, än en kanna. Den
som är i starkt behof deraf, får sjelf föra sådant med
sig eller taga ersättning i öl, som bör finnas på
gästgifvargården”. Derhos må anföras, at då borgmästaren
efter en slutad session i Dec. 1835 i ett ”improviseradt
Tal” uttryckt sin önskan, ”at borgerskapet ville genom
sitt exempel bidraga til nykterhet inom samhället, icke
försälja bränvin i minut eller, som han hört, idka
söndagshandel” erkände stadens Tidning (B. L. T.) detta
väl som en christelig önskan, men tillade; at den ej var
af behofvet påkallad. Detta omdöme, oaktadt artikeln
var föranledd af en herr N. W. Luthers ankomst til
*) Något sådant undantag lär icke egt rum, som då danska
kungen 1647 i sorgetiden öfver prinsens död påböd, ”at de andelige
(d. v. s. presterna) icke fingo under sorgen bära stöflar” alls.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
