Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - A. Det mera directa herdaminnet - b. Comministrar eller capellaner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Wingård. 153
Andreas Nilsson, Wingäård: af hans hand ses i Oslo
bispebog tvänne anteckningar, med ämbetsed: I) då han
den 9 Aug. 1620 skrifver sig Marstrandiensis, som väl
vil säga at han är född i Marstrand, dit slägten til
äfventyrs inkommit, såsom så många andra ”jutar”, från
Danmark, hvarest Wingård är bland annat ett gammalt
prestnamn. Förmodligen är nämnda datum hans
prestvignings, då dervid sättes at han viges til Krokstad (nog
först såsom adjunkt), sannolikt derifrån närmast
förskrifvande sig och der han senare vardt gift med pastors
enka; 2) den 13. Juli 1626, då han skrifver sig vinitor,
kallad af herr Hans (Giädde) tll comminister. Då han
tecknar vinitor med litet v och det betyder vingårdsman,
så synes han dermed blott uttrycka detsamma som
Columella med ”initor opus obibit”, d. v. s. at han är redan
prest (arbetare i kyrkans vingård), men ännu icke antagit
det bestämda namnet Wingård, hvilket stundom
latiniserades til Wingardius. Identiteten mellan 1) och 2)
lider intet tvifvel, då vid det förra står Krokstad, och
vid det senare vinitor, som träffar in med Krokstads-
t. ex. i det blodiga Nylödöseslaget 1611 endast, så vidt vi kunnat
förstå af nämnda norska handskrifter, Vikensboer deltogo såsom
norrmän. Sålunda, då Uddevalla hörde til Elfsyssel, slapp
presterskapet här (alltså äfven herr Hans Jenssen) det besvär, som
presterna i Wiken hade under många följande år at skrifva intyg för
de fallnes enkor. Deremot lider det intet tvifvel, at ju en Stämma
rörande vitnesmål, som ej på annan väg kunde vinnas, varit lika
här som annorstädes. En sådan stämma hölls på kyrkogården, då
vitnen flere eller färre (merendels äskades tolftalet fullt) ”med full
edstaf” (hvad i Sverige kallades at ”taga på glafvenet”) intygade
hvad som skulle edligen intygas. Sålunda vitnades, t. ex. på Lurs
kyrkogård om en hop, som blifvit af Svenskarne utan barmhertighet
nedskjutne eller genomstungne i Nylödöse kyrka, dit norskarne i
mängd tagit sin tilflykt; hvadan alltså kyrkan den gången icke
respekterades såsom asyl, för hvad ofta hos sjelfva hedningarne
templen fått gälla.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
