Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - A. Det mera directa herdaminnet - c. Tilfälligt anställda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
230 Tilfälligt anställda.
modan, den vi här i förbigående anteckna. Slägten var
åtminstone inkommen från Norge; Lars’ farfarsfar Henrik
kom derifrån och prestvigdes til Årstad 1640, och dennes
ene son Eilert vardt pastor i Glemminge (Skåne), hvars
sonsonsons enka vardt gift med prosten Henrik Schartau.
Anders Charisius. Denne, som varit pastor i Abild
1693 fj. och blifvit afsatt, fick icke destomindre
tjenstgöra ”såsom hjelpprest” der och hvar och kom hitup
förmodligen påräknande någon hyllest af sonen, som blef
comminister i Skredsvik 1721. Men denne ville ej veta
af sin oefterrättelige far, icke en gång efter skriftlig
upmaning dertil af Consistorium, utan han fick slå ner
sina bopålar så godt han kunde i Uddevalla. År 1726.
begrof han lik i Ryr, kanske redan då, men säkert 1728,
anstäld der såsom comministersadjunct. Sina i första
preståren hysta villor hade han väl längesedan
öfvergifvit, ty på frågan vid biskopsvisitationen nämnda år,
om här funnes några, som oroade Guds församling med
biläror och förargerligt lefverne, svarar Esberg sig ”tacka
Gud, at hos honom, thess medbröder eller åhörare sådant
allsintet finnes” (hade således då ännu icke Spaak börjat
röja sina dippelska sympatier?); men omedelbart derpå
göres frågan, hur herr Charisius i lära och lefverne ”sig
upfört i thessa senare åren”. Hvarpå svaras, det
”magistraten ömade, at han uti somlige expressioner på
predikstolen intet vore nog varsam, och begärte, han måtte
varnas ther uti. För thet öfriga betygade närvarande
theras medlijdande öfver hans fattiga tilstånd, och
förthenskull intet för thenna gången ville om honom något
angifva”. Men 1732 anmäles han af Esberg hos
magistraten för ”förargelseväckande upförande” i en predikan
4. söndagen efter påsk, och, säger Esberg, at då han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
