Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - C. Särskilda lokalminnen - 2. Gränsminnen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
J. H. Landén. 373
Vi måste dernäst omnämna en enskilt person, som
sökte bilda en församling, ehuru ej alldeles af samma
art, som den förenämnda, dock lika litet, som denna, i
annan afsöndring från den allmänna, än som eger rum
enligt helgelsekraf. Namnet är Johan Hindrik Landén.
Denne, om hvilken Linnström i sitt ypperliga Boklexicon
”har sig intet bekant”, var född 1804 i Morlanda, der
hans fader, Anders Landén (född i Trätte, Långelanda
s:n, deraf tiläfventyrs tilnamnet taget) förestod ett
sillsalteri för herrar Koch, innan han vardt
kronmagasinsförvaltare i Uddevalla (der † 1837, 62 år gammal).
Uppgiften at Johan Hindrik varit student är ogrundad, ty
blott brodren är såsom sådan inskrifven i Lund. Den
genomgripande sinnesförändring, han genomgått, enligt
hvad han skrifver til K. Maj:t, dat. Uddevalla 21. Juli
1831, då han ber om predikotilstånd, torde haft sin
närmaste väckelseanledning i brodrens brådöd è2j. Huru snart
*) Denne broder, Andreas Emanuel, född i Morlanda 11/, 1807
(alltså ej ”äldre bror”) har i Götheborgska nationsmatrikeln tecknat
sitt namn nästofvanför den äldre kamrat, en prostson, af hvilken
han en natt, d. 7. Sept. 1829, mördades i det hus, tilhörigt
professor Lindfors, som efter den tragiska händelsen ännu i dag är
stämpladt med namnet ”Locus”. Anledningen til den rusige
mördarens vrede är ej fullt känd, men anses ha varit obetydlig nog.
Jac. 1: 20. Landén begrofs i Lund d. I1. Sept., som alltså skulle
blifvit hans 23. födelsedag, och vid hans graf utdelades följande
sorgeqväde, som, då det anses författadt af Assar Lindeblad, ehuru
veterligen ej infördt i hans tryckta skrifter, här torde böra få
ett aftryck:
Se, solen vandrar fram: än är jag lifvets gäst,
Men kanske drömde jag i morgonrodnans flamma
Min sista ungdomsdröm, och får ej stamma
Ett ömt farväl till dem mitt hjerta fäst.
Kanske i qvällens stund mordengeln till mig tågar.
Ackl är det vänskap eller hat som lågar
Hos menskan mest?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
