Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - C. Särskilda lokalminnen - 2. Gränsminnen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
378 Gränsminnen.
liten jernhandel, och sedan uppehöll han sig med lagande
af klockor. Han dog vid Annegreteberg 1883. således
nära 80 år gammal. Beskrifves såsom en högvext reslig
man med stora blå ögon och vitsordas allmänt för en
efterdömlig vandel, ehuru han var ”väl mycket
tilbakadragen och sluten af sig” 5).
8 sidor, tr. 1830; den andra: ”föräldrars gåfva til vettgiriga barn
eller det intressantaste ur mythologien, Historien” etc. tr. 1836
(3 1/2 ark); den tredje, uptagen af Linnström, var: ”Tröst” etc. tr.
1840 (en novellette af blott några blad). Dessa, särdeles den
sistnämnda, äro högst andefattiga i de trivialaste fraser affattade.
Dock ej blott dessa utan en hel störtflod af allt annat, än religion
främjande, skrifter utkommo utan at någon rörde ett finger för at
hämma dem. Landén, sjelf anklagad, grep sig äfven an med
anklagelser mot andra, än presterna. S. å. nämligen som hans bok
utkom stämde han tre arbetskarlar för fylleri, men 11 vittnen
frikände dem; deri ansågs han alltså ha gått til väga med ovist
sedenit, likasom i boken med ofta ovist religiöst. Huru mycken
sanning der kan ligga i detta omdöme rörande hans
nykterhetsnitälskan, vete vi ej; men huru lätt skarpa ord kunna af dem, för
hvilka de äro mishageliga, misförstås och misupfattas, visar ett
exempel från senare tid, då en J. H. Holmqvists, den nitälskande
Qville pastorns, ord rörande samma sak framställdes så, som skulle
han sagt: ”både de, som tilverka och sälja bränvin äro ett verktyg
i djefvulens hand til at förstöra menniskan både til kropp och själ;
och så väl I, som säljen i större, som i mindre qvantiteter, blifva
sällskap åt de onde andarne i den eviga fördömelsen”. Året derpå
(1836) inflöt en artikel om flera i Uddevalla stad, som blifvit
förvillade af Jungs skrifter om det 1000-åriga riket, och att väntan
derpå hade hos dem fått näring genom den i år inträffade
solförmörkelsen m. m. En tirad deri ansåg Landén måttad åt sig och
svarade, det han visst ofta talat med folket om de 1000 åren, men
aldrig som förebud deraf räknat solförmörkelser och dylikt, samt
om det 38:dje ve, ”men ej enligt den irrläriga Jung, utan blott
följt Bengel”. †
*) Detsamma kunde stadens Tidning sägas varit, då i eller
vid dödsannonsen icke ett ord förekom om hans i yngre dagar så
upseende väckande verksamhet, än mindre någon versrad, som eljest
bestods de obetydligaste personer. Vom Autor und Tugend bleibt
selten mehr übrig, als der Name, erinrar Jean Paul (XX, 128).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
