Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - C. Särskilda lokalminnen - 2. Gränsminnen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
380 Gränsminnen.
collet uttryckte sig, ”en större andens kraft, än
annorstädes”. Ring vardt först 1752 pastor i Skeplanda, då
de från den sidan alltså på närmare håll kunde vinna
sitt andeliga lystmäte. För öfrigt behöfde de icke anses
förakta sina egna kyrkor och lärare, för det at de sökte
upbygga sig vid en större begåfning, eller behöfde dessa
lärare se illa derpå att så skedde, allraminst med
anförande af orden: ”öfvergifvom icke vår församling, såsom
somlige för sed hafva”, hvilka ord ouphörligt uprepades
i de dagarne, utan at man kände eller ville känna at
samma ord gälla om öfvergifvande af den christna
församlingen med tilbakagående til den judiska ”synagogan”,
men ingalunda af en sockenkyrka och förnekande af den
frihet, som måste tilerkännas en christen att gå hvart
han vill i så lofligt ärende. Tidigt vardt emellertid den
unge Tengbom tagen för hufvudet af Skara domxapitel,
likasom Ring af Götheborgs, för sin tildragande
predikoart, och när den förres fader beklagades för de
vedervärdigheter, sonen hade at utstå, svarade han: ”vi kunna
ej hjelpa at anden i dubbelt mått fallit öfver honom”.
Den foglige Götheborgsbiskopen Jacob Benzelius fick
riksdagspresterskapets updrag at på hemresan besöka
Främmestad för at pröfva och döma om de andeliga
rörelserna der, och hans omdöme utföll så, at de ingalunda
vore at förblanda med de dippelianska, som man fruktat,
kanske ej minst för inflytande från Uddevalla (jfr Spaak).
Det märkvärdigaste är, at, då han var för ung at blifva
fadrens efterträdare, afsade sig församlingen, för att få
behålla honom, sig sin rösträtt och läto pastoratet blifva
patronelt 2*), då han kunde kallas af patronus, som ock
skedde (1737), emedan det var en patronus med christe-
℔) Se Lindskog, Beskrifn. om Skara stift, V. 129.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
