- Project Runeberg -  Ett äfventyr på Ulriksdal. Sann tilldragelse ur framlidne konung Carl XV:s enskilda lif /
53

(1878) [MARC] Author: Janne Damm
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

53
— Jag ocli Hammarstedt gå dit, — sade Jernberg,.
— så kan undertiden brodern Frisk prata persilja
med fruntimren.
— Jag skulle gerna vilja gå ned i stallet också
för att se om de förstå att sko hästar så bra här
som i Småköping, — tilläde gesällen.
•— Dermed få vi vänta tills vi sett kungen. Nu
gå vi emellertid först till smedjan, söka upp smeden
och bjuda oss sjelfva på ett glas hos denne vår em-
betsbroder. När han kommer til Småköping, så
bjuder jag honom igen.
— Det var ett godt ord, farbror, — bekräftade
Jann e. — Jag har hela dagen längtat efter att få
höra den ljufva musiken af arbetande släggor och
hammare, att se det glödande jernet kasta tusentals
gnistor omkring sig och krympa sig under de dofva
slagen. Här är vackert, sade ni nyss, frua lilla, men
icke kan här vara så vackert som jag antager att det är
i en välordnad konglig smedja, det bli vi väl ändå
öfverens om?
— Hvar och en har sin smak, — inföll kungen
innan frun hann att svara, — och det är lyckligt för
dig, broder Hammarstedt, att du håller ditt yrke för
det bästa i hela verldén.
— Det är också helt naturligt, — sade Janne,
— ty hvilket skulle väl vara bättre? En bra smed
sätter sin näsa nästan lika högt som sjelfva kungen.
— Det kan hvarje hederlig och oberoende karl
göra, — afbröt denne, — men i allmänhet är det
just ingen förtjenst att sätta näsan högt i vädret, an-
tingen den nu sitter på ett sotigt eller på ett kung-
ligt ansigte.
Janne var icke af samma mening. Han tyckte
att den, som hade något att högfärdas öfver, också
hade rätt att kråma sig en smnla mera än andra
menniskor.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 12:01:20 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ulriksdal/0059.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free