Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
55
icke känner kung Carl den femtonde på hundra
famnars afstånd! — bedyrade Janne Hammarstedt.
— Nå, då du är så tvärsäker på din sak, så
vill jag icke disputera med dig, men vi få se hur
det går när vi komma fram till slottet, — sade kungen
och tilläde: — Kanske bryta vi nu upp?
— Det göra vi, — sade gubben Jernberg, —
men först skulle jag vilja tala några ord mellan fyra
ögon med dig, broder Frisk.
- Gerna det, — svarade knng Carl.
— Tag mig under armen, så gå vi ett stycke
inåt skogen.
— Med nöje.
Arm i arm ginga de båda herrarne in i skogen.
Dä de kommit så långt bort, att deras ord icke
kunde höras af det qvarlemnade sällskapet, stannade
Jernberg, slog sin nya vän på axeln och föreslog att
de skulle sätta sig ned på en sten, för att rigtigt i
ro kunna prata med hvarandra.
Kungen tog upp sitt cigarrfodral och bjöd smeden
en cigarr.
— Hvad tusan, bror, — utbrast denne, — du
har ju en krona på cigarrfodralet! IJvad skall det be-
tyda? Är du adelsman?
—• Hvarföre frågar farbror derom?
— Åh, det kunde roa mig att veta.
— Nåväl, jag är adelsman, men af helt nybakad
adel.
— Jag tycker ej om adeln. f
— Har den gjort farbror något ondt?
—• Långt derifrån. I Småköping ha vi icke
mer än två adelsmän och de äro oskadliga stackare.
Den ene är postmästare, en afskedad knekt, som
dugde till ingenting och derföre sändes till postluckan
i Småköping; den andre är en stortiggande baron.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
