Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
61
borgaren slår armar och ben af den andre? — utbrast
kungen förundra
— Ick det ringaste, — svarade smeden. — Hvad
två ha sig emellan angår ick tredje man.
— Det var en underlig lag.
— Men den har från urminpes tid gällt i Små-
köping.
— Slåss man der fritt?
— Alldeles.
— Och fiskalen blir icke afsatt?
— Yi akta oss nog för att anklaga honom, ty
vi vilja njuta den frihet, som vi ärft från våra för-
fäder.
— Sådan frihet kallar man i Stockholm sjelfsvåld.
— Det är dumt af stockholmarne.
— Dumt?
— Ja, just så. Hur mycket bråk undvikes icke
om folk i fred och ro få uppgöra saken med knyt-
näfvarne, i stället för att skälla ut hvarandra inför
domstolarne.
— Kanske sådana icke mera behöfvas?
— För stora saker, men icke för bagateller.
— Är det då en bagatell att slå armar och ben
af hvarandra? — frågade kungen skämtsamt.
— Nå ja, kanske skar jag väl mycket till i vexten,
men visst är att om Janne Hammarstedt träffar på
den der målarn i en snäfver gränd, så vankas det
stryk, mycket stryk, tills kärleken blir kurerad ....
Men det var ju icke härom vi skulle tala, utan om
huru du skulle få Anna att inse livad som är hennes
sanna lycka. Vill du lofva mig att göra hvad du
kan för att öppna hennes ögon härför?
— Farbror är en hedersman, — sade kungen
tryckande smedens hand, — och jag skall söka att
5
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
