Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Det hade du.
— Vill du ta en buss på saken?
Med dessa ord upptog Janne Hammarstedt
en bleckdosa, framtog derut en tobaksrulle, bet först
ett godt stycke deraf och räckte derefter rullen till
kungen, som skrattande också bet af en buss och
derefter lenmade tobaken tillbaka till gesällen, som
lade den ned i dosan igen och stoppade denna
på sig.
— Nu är saken den, broder Frisk, — började
Janne och lät bussen rulla om i munnen, — att när
jag blir min egen och mäster vill att dottern skall
följa med de andra verktygen och verkstaden, och för
den skull ger henne en god hemgift och lemnar mig
billiga vilkor, så tycker jag att det passar alldeles
förträffligt att vi svetsa våra jern samman.
— 0ch härtill skulle jag hjelpa dig? — inföll
kungen.
— Ja visst, det är tusan hvad du måtte ha godt
hufvud, broder Frisk, som genast förstod meningen.
— Tackar för komplimangen! — sade kungen.
— Hvad är det för hebreiska igen? — utbrast
Janne. — Hvarför talar du icke ditt gamla hederliga
svenska modersmål, så att en kristen själ kan förstå
dig. Du drifver väl icke med mig?
— Kommer aldrig i fråga.
— Det vill jag också hoppas, ty om jag än icke
kan klara för mig med munnen, så skaffa dessa mig
alltid sista ordet och rätt till slut.
Med dessa ord höll han begge knytnäfvarne fram
för näsan på kungen, som skrattande frågade:
— Vill du skrämma mig, broder Hammerstedt?
Det lyckas icke!
— Menar du?
— Ja, det menar jag. En bra karl låter icke
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
