Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
71
— Det är ju derför vi kommit hit, — sade Janne
Hammarstedt, — och icke skola vi taga öl för ärende,
farbror Jernberg.
— Kommer aldrig i svenska historien, — svarade
denne.
Värden ropade in sin dotter.
En reslig, starkt byggd tärna inträdde.
— Lovisa, — sade fadern, — jag och dessa
herrar gå ned i smedjan och stallarne på en timmas
tid. Bed mamma sörja för att vi ha en liten sexa
i ordning när vi komma tillbaka.
— Skall ske, pappa! — svarade flickan.
—• Yi ha nyss ätit, — inföll Jernberg.
— Det rår jag icke för, — sade värden leende,
— men hvarken jag ellei hustru min tillåta en em-
betsbroder från Småköping gästa vårt hus utan att
pröfva på hvad spiskammarii innehåller.
— Man måste finna sig i ödets skickelser, —
utbrast gesällen, som med gapande mun betraktat
den nordiska skönheten framför honom.
Han visste icke sjelf om hans utrop hade af-
seende på fruns sexa eller på den groflemmade ungmöns
röda kinder.
Genom hans själ flög ovilkorligen en tanke, som
skulle kunna uttryckas med:
— Det var en hustru för en smed!
Kupido är dock en liten underlig herre. Kan
hans pil ej träffa ett hjerta i Småköping, så följer
han med till annan ort, viss på att förr eller sednare
skall det hårdaste pansar erbjuda en svag punkt,
hvarpå han kan taga sigte med den aldrig felande
bågen.
Denna svaga punkt var Janne Hammarstedts be-
undran för kroppslig styrka.
Han observerade icke att Lovisa Kydman hade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
