- Project Runeberg -  Ett äfventyr på Ulriksdal. Sann tilldragelse ur framlidne konung Carl XV:s enskilda lif /
77

(1878) [MARC] Author: Janne Damm
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

77

*


lios en man söker andra egenskaper än Janne Hammar-
stedt är i besittning af och att jag icke kan bli kär
i hans knytnäfvar, huru fruktansvärda dessa än äro.
Ett lätt leende flög öfver kungens ansigte.
— Det är derföre, min unga vän, — sade han,
— att du blifvit kär i en man, som har andra egen-
skaper. Enhvar, som varit kär, vet att kärleken icke
låter kommendera sig fram. Hvad är det då för före-
träden, som gjort artisten Dahl till din lycklige friare.
— Fredrik är så vacker, så manlig! — utbrast
den förälskade ungmön hänförd. — Han svärmar för
allt stort och skönt i konsten såvälsom i naturen.
När han visar mig utkasten till sina historiska taflor,
känner jag mig försatt i den tid och bland de men-
niskor, som de skildra! En annan gång vandrar jag
med honom i inbillningens verld under Nordens
majestätiska granar eller vid den yrande forsen, vi
bestiga bergens snöbetäckta tinnar och stiga rysande
ned i de dystra klyftorna . . .
— Allt det der känner jag, — mumlade kungen,
som ju sjelf var målare och hvars intresse för den
entusiastiska flickan med hvarje ögonblick tillväxte.
— När han läser upp sina sånger för mig, —
fortfor hon i samma hänförda ton, — o, då känner
jag mig så obeskiifligt lycklig; på fantasiens vingar
svingar sig själen upp i diktens härliga regioner, jag
glömmer verlden och dess småaktiga verklighet, men
ack, blott för att sedan desto bittrare erinras derom.
Konungens blickar hvilade med välbehag på den
talandes nästan förklarade ansigte; han strök med
handen öfver sin höga, rena panna och också hans
ögon lyste af en svärmisk eld.
Poesiens gudagnista har ju trängt till de flesta
bernadottiders själ.
Alla tre sutto en stunds tysta, hvar och en
6

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 12:01:20 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ulriksdal/0083.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free