- Project Runeberg -  En uppkomling : Berättelse från kustlandet /
8

(1898) [MARC] Author: Gustaf Janson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

socknen, som inte ä’ skyldiga honom någe’. Ja ja,
nå’n flåbuse ä’ svåger inte, den, som säjer de’,
far me’ lögn å förtal. Lundberg tar sin lagliga
procent, som rätt ä billigt ä’, men aldri’ har nån
måst gå från gål å grund för hans skull.

— Han ä’ således en värdig herrans tjänare?

— He he, hva’ de’ anbelangar me’ den saken,
så ska’ vi tala tyst om’et. Nog för att han både
ä’ me’ i kommenaln å skolråde, å nog för att han
ä’ elektor, hvar gång här väljes en riksdagsman,
å nog bjuds han te’ baron på Dynäs, när där ä’
kalas, men inte går han just ofta i körkan, inte.

— Såå. — Mörk bet hårdt ihop tänderna och
frågade efter en kort stund funderande. — Har
han många barn, er svåger?

Bonden tyckte förmodligen, att den andres
frågvishet var väl stor, och betraktade honom illmarigt från
sidan. Men den sänkta blicken under de
halfslutna ögonlocken förrådde ingenting annat än en
bitter förtrytelse öfver det andliga tillståndet i
kustsocknarna, och då han trodde frågan
förestafvas af vanlig nyfikenhet, återtog han i samma ton
som förut.

— Om han har barn? Joo, nog har han de’
alltid. Två töser, som sannerligen inför gud inte
bli barskrapade, när fadern en gång faller ifrån.

Det lyste till i predikantens bruna ögon, men
sekunden derpå slocknade blixten och han satt så
likgiltig och oberörd, att bonden ej längre fann
det lönt att skryta öfver svågerns rikedomar inför
en karl, som inte det minsta brydde sig därom,
utan försjönk i butter tystnad.

Middagssolen brände hett på de åkandes ryggar
och dammet ringlade sig utefter vägen likt två
långa, smala ormar, hvilka längst där borta
utanför Storgården gingo ihop till en. Körsvennens

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Jan 4 17:07:45 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/uppkomling/0014.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free