Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
22
den gjordes på ett tillräckligt uppseendeväckande
sätt.
Och hvarför skulle han ej göra det? Rekryt-
och korporalskolorna var det ej alltid nog att gå
igenom för att kanske blifva sergeant, ja
fanjunkare och därefter samla förmögenhet... Hüär
stannade Mörk alltid i sina beräkningar; pängarne
voro väl bra på sitt sätt, men de skänkte ej allt
hvad han åtrådde, och för att vinna en
fullständig seger, behöfde han äfven makt.
Första gången han i sina tankar uttalade det
ordet, kände han en ilning utefter ryggraden, men
samtidigt intogs han af en bäfvande, aningsfull
glädje. Ja makt, det var det rätta — pängarne
äfven — men framför allt rättigheten att befalla
och kujonera andra. Han skrattade alltid,
Ijudlöst men belåtet, då han såg sig som sergeant,
som chef för en hel pluton, hvilken måste lyda
hans minsta vink.
Det att man hånlett åt torpar Anderssons
Johan, när han läste sig fram för prästen, hånlett
åt hans lappade kläder och grofva skodon, det
skulle andra betala; han ville hämnas den
förmenta orättvisan, ty förrän han gjort det, skulle
han ej få lugn.
Alla ynglingens ofullgångna fantasier
koncentrerade sig kring detta enda, och ehuru han icke
ens förstod att kläda sina tankar i de rätta orden,
visste han dock hvad han ville.
Mörk var alldeles för klok att från det gamla
vanliga kasta sig in i något nytt. Han vägde
noga chanserna för och emot och fann att alla
utsikter lågo hos de väckta. När han undersökt
tillräckligt fattade han raskt sitt beslut och
genomförde det med seg bondslughet. Hans milda,
fredliga sätt, hans lugna, blida väsen jämte det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
