Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
29
socknen Karl Jans’, sade han. — De’ ä riktigt rart
för en fattig syndare att heta Olsson eller
Persson i tillnamn.
Mörk hörde honom knappt, hans tankar gingo
i en evig kretsgång kring samma ämne.
— Karl Persson ä’ ju släktmed rike Lundberg
i Storgården? inföll han. Attributet rike
undslapp honom alldeles ofrivilligt. Han ångrade
genast sin oförsigtighet och såg bort för att
madamen med sina plirande ögon ej skulle märka
uttrycket i hans ansikte.
— Jaa, svarade Per Olsson säfligt — di ä
svågrar, inte annat ja’ vet.
Mörk nickade och funderade hur han utan att
väcka några misstankar skulle förmå värden att
prata vidare, men denne tycktes vara ovanligt
tystlåten och visade ingen lust att fortsätta
samtalet. Då kom madamen till hans hjälp och tog
vid där mannen slutat.
— Han har två döttrar, Lundberg, två jäntor
som pojkarne springa galna efter, började hon så
tvärt, att Mörk ett ögonblick trodde sig
genomskådad. Snart fann han dock, att hennes
upplysningar voro dikterade af vanlig pratsjuka, och
drog en suck af lättnad, medan han med spänd
uppmärksamhet lyssnade till hennes ordsvall.
— Di säjer att Oskar Karl Pers’,
Nedergårdssonen, ska’ ha den yngsta, Anna, släkt ä’alltid
släkt, vet ja’, å att arrendatorns pojk’ på Bylunda
friar te Maria, men si hvem som får dom, de’
blir allt en ann’ sak, de’. Adjunkten i prostgåln
gick och gjorde sej grön för bägge töserna hela
våren, å Anderssons son på Skållinge, studenten
gu bevars, har ock en trasa me’ i den byken,
men hvem som blir den rätte, de’ afgör väl vår
herre.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
