Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
41
lustar och varnade dem att tillfoga själen dödliga
sår, som ingenting förmådde läka.
Bleka anleten och vidt uppspärrade ögon
riktades bedjande mot katedern. Voro de
allesammans verkligen så syndfulla och dåliga, som han
påstod? De gingo ju i kyrkan — ibland, var
det ej nog? Eller var det kanske sant, hvad
några elaka människor sade, att prosten endast
stod där för betalning och lofvade dem
delaktighet i himlarnes glädje allt efter fyrktal och
kommunalutskylder? Rådvilla och skrämda blickade
kvinnorna på Mörk. Å herre hjälpl I hans
ansikte lästes intet löfte om nåd, och deras svaga
hopp slocknade alldeles inför hans stränga
straffdomar. Med den olärda hopens vanliga lätthet
togo de miste på personen och saken; prosten
var väl snäll, det kunde ingen bestrida, men hans
litet ironiska och mycket välmenande
predikningar voro dem för djupsinniga. Dock här stod
framför dem en karl, som ehuru främling kände
deras synder bättre än de själfva, och han visste
precis, hur det skulle gå dem äfven i en annan
värld. Det vore kanhända säkrast att kasta allt
det gamla öfver bord och hålla sig väl med
honom.
Och så började de kompromissa med sina
samveten och beslöto att se tiden an ännu var det
nog inte för sent. s
Då röt Mörk fram sin sista, sin vildaste
straffdom. Han riktigt fråssade i saftiga, svafvelgula
och blodröda färger; han lät dem sjunka från
afgrund till afgrund och längst ner i det
bottenlösa, outgrundliga djupet vräkte han ihop dem i
en enda hög. s
Kvinnorna snyftade högt. Oj oj, var det
redan förbi med dem, fanns det ingen utsikt till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
