Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
51
me’ labbarna alla fyra. Han sträckte fram sin
grofva hand. — Nu tummar vi på att redligt
hålla samman. — Handelsmannen vaggade af och
an stödd mot disken, han blåste upp sig som
paddan i fabeln, och de fyra andra klämde,
kufvade af hans inbillade storhet, i tur och ordning
sin högra tumme mot hans, som slappt och
mjukt besvarade deras kraftiga tryckningar.
Men bakom husbondens rygg spejade två
vattenblå ögon på de fem halfrusiga karlarne,
hvilka lofvade saker, som de i nyktert tillstånd
alls icke ämnade hålla. Och bodpojken inpräglade
i minnet hvart ord de yttrade, för att vid första
lägliga tillfälle berätta madam Olsson det; det
skadade nog inte att hålla sig väl med
pietisterna, han var redan femton år fyllda och ville
komma sig upp här i världen.
— Nu går ja’ å lägger mej, förklarade
Johansson ohöfligt. — Adjöss me’ erl
— Go’ kväll, go’ kvälll upprepade de fyra
och skyndade ut. En oklar föreställning om
någonting barnsligt, dumt och löjeväckande,
hvartill de gjort sig skyldiga, plågade dem, men blott
en blick på handelsmannens skinande, rödbrusiga
ansikte var nog att förjaga alla deras tvifvel; med
en sådan tvärsäker bundsförvant som den tjocke
Johansson syntes allting lätt. Hans af ruset
förstorade själftillit lugnade dem och med en
beundrande blick på honom klampade de ut.
Anders Olsson vek af till höger och följde
landsvägen, Nilsson, Jan Jansson och arrendator
Ersson gingo åt motsatt håll. Vi bygatan
stannade de.
— Ska’ du inte gå me uppåt? frågade Nilsson
sin granne arrendatorn.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
