- Project Runeberg -  En uppkomling : Berättelse från kustlandet /
75

(1898) [MARC] Author: Gustaf Janson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

75

sig blott långsamt till ett helt, och orden flöto
trögt utan öfvertygelse och värme.

Mörk däremot talade lifligt och klart, njöt af
att höra sin egen starka stämma, som han utan
att rätt veta hvarför särskildt vid detta tillfälle
bemödade sig att göra vackrare än vanligt.

De fördjupade sig i en på smådetaljer rik
diskussion om landtbruk och kreatursskötsel, de bägge
ämnen, som mest intresserade Karl Lundberg.
Utaf Mörks häftiga omvändelsenit fanns ingenting
kvar, han fogade sig villigt efter den andres
egenheter och gaf honom rätt i allt utan
undantag.

Sjuklingen var tacksam därför; han behöfde
någon att samtala med och Mörk hade många
skäl att från början ställa sig på god fot med
honom. Efter en halftimmes förlopp pratade de
också som ett par gamla vänner.

Predikanten gjorde ett godt intryck på Karl
Lundberg. Han, arbetsmyran, som trälat och
sparat ihop en stor förmögenhet och därefter slagit
sig i ro, greps stundom af ett behof efter någon.
med hvilken han kunde få utbyta tankar, och här
fanns en sådan. Bönderna i byn hade dels ej tid
eller ville dels ej vara tåliga åhörare till en man,
hvars i sjelfva verket små, skrumpna idéer
föreföllo dem alldeles för djärfva. I sin omedvetna
konservatism fasthåller den svenske bonden envist
vid allt gammalt och skjuter förskräckt undan
hvarje opröfvad nyhet. Karl Lundberg var i grund
och botten så lik dem som det ena blåbäret det
andra, men af sin sjukdom bunden vid länstolen
läste han kritiklöst allt, som föll i hans händer,
snappade här och där upp en föråldrad nyhet och
talade sedan gärna därom. Dessa obetydligheter
skrämde hans grannar mest, därför att de ej voro

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Jan 4 17:07:45 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/uppkomling/0081.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free