Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
8o
ligen, sannerligen säger ja dig, dyre broder,
besinna i tid hvad din frid tillhörer å höj ögonen
från gruset till himmelen, ty all god gåfva kommer
ofvanifrån.
Karl Lundberg vinkade åt honom att tiga, men
Mörk fortsatte med stigande hänförelse. Här
fanns en själ att vinna undan den eviga elden,
och han bad varmt och innerligt på ett sätt, som
gjorde ett djupt intryck. Sjuklingen våndades,
men den andres flödande ordström sinade ej ut,
knappt stannande en sekund för att hämta anden
öste Mörk böner, hotelser och varningar öfver
honom.
När han slutligen tystnade, låg Karl Lundberg
likblek och rädd framför honom och gaf med en
undergifven min tillkänna, att han lät göra hvad
som hälst med sig. Dessutom glimmade en svag
förhoppning på en tänkbar förbättring genom bön
och handpåläggning bakom patientens
nedslagenhet, ty för gud var ju ingenting omöjligt.
Efter två timmars predikande, hvarunder han
öfverträffat sig själf, hade Mörk segrat
fullständigt, ryckt sjuklingen med sig och böjt hans
vilja för alltid.
Karl Lundberg var nöjd med denna utgång.
Han tyckte sig hvila tryggare i guds faders och
Mörks starka händer, och om det ej gjorde någon
nytta att tro, så inte skadade det heller. För
öfrigt fanns ju alltid doktorns medicin att tillgå,
och i smyg tog han in däraf några dagar. Mörk
upptäckte dock snart hans dubbelhet, krossade
medikamentsflaskorna och förbjöd allt dylikt
djäfvulstyg. Lundberg protesterade ej. Hans energi
hade sjukdomen brutit, resten däraf utplånade
Mörk med sin fanatiska hänsynslöshet. Numera
vistades han dagligen i Storgården, kom och gick
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
