Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
86
— Den saken lär inte gud bry sej stort om,
återtog hon och fingrade nervöst på sitt
förklädesband.
— ÄÅktenskapen afslutas i himlen, dyra syster.
Marias ögon återfingo hastigt sitt förra
oroliga, forskande uttryck och hon kom liksom
drifven af en inre makt fram till honom, så nära, att
Mörk ofriviligt tog ett steg baklänges.
TInte alla, sade hon hårdt och tillade
gäckande. — Ä I rädd för mej, tror ja l
Mörk lade pannan i några stränga veck,
innan han svarade.
— Jag ä ej rädd för någon människa.
— Nå hvarför går I då undan för mej?
— Jag går blott ur vägen, dyra syster. De
ä opassande att stå hvarandra så nära, som vi
två nyss gjorde.
— Jaså. — Hon skrattade gällt och bittert. —
I finner de opassligt att komma mej för när, men
syster min ha ha ha ... Hon afslutade ej sin
mening, hon brast plötsligt i graåt och vände
honom ryggen utan ett ord till hälsning.
Mörk stod tankfull kvar på sin plats. Han
hyste motvilja för allt, som föreföll ofattligt, och
här var någonting, som han ej begrep, Marias
beteende syntes honom helt enkelt oförklarligt.
Ätt skratta och gråta nästan i samma andedrag,
hmi! var det verkligen något, som tryckte hennes
sinne, så ägde hon ju sin gud, hos honom fanns
tröst för allt.
Han skakade flera gånger å rad sitt hufvud
och såg ogillande efter henne. Det häftiga
utbrottet blef simpelt i hans ögon, och han kände
sin motvilja ökas. Ur sina funderingar väcktes
han af grindens knarrande. Mörk såg upp och
bleknade. Där kom Oskar Persson med händerna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
