Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
94
mal å skröplig å ... å .. ni förstår mej nog.
Karl Lundberg.
Gubben skrattade lite elakt, då han invände.
— Johansson ä förmögen, honom äter ingen ut.
— Kan så vara, svarade Mörk mulet — men
ingen går häller till honom för att köpa nagot,
för det ska jag bli man.
— Nå de’ va en ann’ sak. Hur mycke’
pängar vill I, att ja’ ska låna er, Mörk?
Den tilfrågade hoppade högt på stolen, då
Karl Lundberg så direkt berörde saken, men han
blef också glad öfver, att det svåraste redan var
sagdt och återtog.
— En tusen kronor behöfs nog. Ni tycker väl
inte, att det ä för mycket?
— Tusen riksdaler. — Karl Lundberg hostade
en stund och spottade föraktligt bredvid sig. —
Me’ di pängarne kommer I inte ur fläcken, Mörk.
Under två tusen ä de inte lönt te tänka på saken.
Mörk bleknade märkbart. Två tusen kronor,
så mycket vågade han icke ens begära af den rike
Lundberg.
Sjuklingen smålog ironiskt åt hans synbara
förlägenhet, men lade slutligen sin utmärglade
hand på hans arm, sägande-.
— Ja’ ska ge’ er di där pängarne.
— Will ni det, broder? flämtade Mörk nästan
andlöst.
— Ja ja, nickade Karl Lundberg flere gånger
å rad — men då ska I också läsa öfver mej.
Mörk hade sprungit upp och lutade sig fram
mot honom. Ett par sekunder sågo deras ögon
in i hvarandra, tills Karl Lundberg hastigt slog
ned sina. Ett triumferande uttryck lyste i
predikantens blickar, han hade genomskådat den andre
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
