Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
99
min egen syster från hennes trolofvade, vill
I de’?
Mörk reste sig, skrämd af detta lika oväntade
som häftiga utbrott.
— Nej men, mumlade han lugnande ni
missförstår mig, dyra syster, ni .
— Nej, ja’ känner er nu, bedragare därl Joo
ni, ja’ sa bedragare, de’ gjorde ja. — Hon ho-.
tade honom med knytnäfvarne och sparkade i
vanmäktigt raseri undan den kullfallna stolen.
— I fikar efter Anna, men I får henne aldrig,
så länge ja lefver, kom ihåg, att ja’ sagt de’!
Mörk stod svarslös inför hennes gnistrande
ögon och förvridna anletsdrag. Här var åter
igen någonting oförklarligt, någonting som han
nästan fann vidrigt. Men hur kom allt detta sig,
hvad hade han gjort henne, efter som hon for
ut mot honom på detta sätt? Hennes vrede
smittade honom, ordet bedragare susade för hans
öron, och den gamla häftigheten, som han
genom trägen öfning lyckats dämpa, flammade
upp.
p — Ska’ jag icke, gnisslade han och gick emot
henne. — Det får vi väl se.
Utom sig sprang hon till dörren, stötte upp
den och skrek utåt.
— Anna, Anna kom hit!
— Tigl! hväste han och drog henne från
dörren. — Man kan höra er.
— De’ ä’ just de’ ja’ vill. Ja ska’ skrika ut
för alla, hvilken karl I ä Mörk.
— Maria, hör då hvad jag säger!
— Nej, nej. — Ursinnnig stötte hon honom
för bröstet och rusade ut skrikande. — Den här
stunden ska’ I få ångra.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
