Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
104
— Jaså ... såå ... den där rännkäringen
menar de’. Nej förr må ja brinna ända innerst
in ... Johansson hejdadc sig tvärt och frågade,
sedan hans vrede något lagt sig. — Har du varit
på deras sammankomster, John?
— Ja va’ där en gång, men de’ va’ inget
roligt.
— Nänej du, lifvadt ä de inte. — Johansson
skrattade gillande och sade därpå så likgiltigt som
det var honom möjligt i hans nuvarande
sinnesstämning. — Höru John, hur dan karl ä Mörken
att tala me’ ?
— Inte vet ja’ de’, inte.
— De’förstår ja me’, ditt blindstyre, men du
kan ju fråga madam Olsson om den saken, hon
ska väl ha reda på’et.
— De kau ja nog, om hon kommer hit.
— Asch hit ... nej sir du, John, du ska gå
te’ henne å höra dej för, de sir bättre ut å ä’
mera belefvadt å fint, begriper du. John, du ska
få fritt i eftermiddag, om du tar reda på de’ åt
mej. Kan du göra de?
— Liksom de’ nu också vore nån konst. —
Pojken flinade egenkärt och Johansson instämde,
ehuru hans munterhet närmast liknade ett ilsket
bölande.
Handelsmannen lämnade boden och gick in i
sin kammare, där han flera timmar å rad
vandrade af och an som ett fångadt vilddjur i sin
bur. En mängd stridiga tankar brusade om
hvarandra i hans hufvud, och rundt omkring honom
tyckte han sig höra en hop små elaka bytingar,
hvilka utan uppehåll hviskade i hans öron:
konkurrens, min gubbe, konkurrens.
— Ja har varit dum, mumlade Johansson och
beledsagade sina ord med en mustig svordom —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
