- Project Runeberg -  En uppkomling : Berättelse från kustlandet /
107

(1898) [MARC] Author: Gustaf Janson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VII

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

. 107

Mannen skrattade i mjugg åt hennes förvåning.
Då hon såg så handfallen ut nu, hvilken min skulle
hon icke göra längre fram. Han sväljde en ed,
som ville bana sig väg mellan hans läppar, det
lönade sig ej att krångla, han måste gifva sig på
nåd och onåd, nu gällde det blott att på ett
fiffigt sätt inleda fredsunderhandlingarne. Med en
kort, beskyddande nick affärdade han hustrun,
som handfallen stod kvar midt på golfvet, och
gick tillbaka ut i boden.

— Får ja’ gå nu? frågade John på ett sätt,
som föreföll principalen oförskämdt tvärsäkert, men
han gaf ej sin återhållna vrede luft. Senare, då
han blifvit ordentligt sadelfast igen, skulle det
blifva den nosiga pojkens tur.

Ge dej af baral blef det buttra svaret,
hvarvid John genast sprang sin väg.

Johansson kände sig melankolisk och rädd.
Mörk hade öfvertaget, det tjänade till ingenting
att försöka inbilla sig motsatsen. Bara han icke
var elak, den där kolportören, som ... som...
Johansson såg skyggt åt sidorna. Åhnej, ingen
fanns i närheten. Det var ovanligt tyst, inga
köpare infunno sig, och bränvinskuttingen fick
numera ligga orörd flera dagar årad. Besynnerliga
människor de där läsarne, tänkte Johansson med hemlig
afund. De arbetade flitigt, sjöngo sina tröstlösa
melodier och sparade, sparade, sparade. De vände
slanten tio gånger, innan de gåfvo ut den, behöfde
ingenting och voro likväl nöjda. Kanhända det
var sanning deras tal om en högre makt, som
emellanåt gaf dem ett godt handtag. Det vore
nog inte så dumt att hålla sig väl med deras
anspråksfulla gud, ty den vanliga, den officiella
guden, hvars lära prosten och komminister Ek
förkunnade, han gjorde inte hälften så mycket för

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Jan 4 17:07:45 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/uppkomling/0113.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free