- Project Runeberg -  En uppkomling : Berättelse från kustlandet /
120

(1898) [MARC] Author: Gustaf Janson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VII

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

120

ceras sida vid sida. Anna kände sig både
smickrad och missnöjd däröfver, dock mest det senare,
men hon förmådde ej ändra det. Hennes
barnsliga fåfänga kittlades af denna utmärkelse, som
alla eftersträfvade, men ingen vågade tillegna sig,
och Mörks otympliga ansträngningar att visa sig
uppmärksam, narrade henne ofta att rodna. Det
oaktadt var hon långt ifrån nöjd, predikantens
sätt mot henne skilde sig för märkbart från hans
uppförande mot andra. Också utbytte de äldre
kvinnorna menande blinkningar, hvilka ännu mera
förvirrade den unga flickan. Hon anade, hvad
detta innebar, och visade stundom en svag
oppositionslust, men den var i alla händelser så otydlig
och intetsägande, att en hvar ansåg dess yttringar
härleda sig från en helt naturlig blyghet, och
gummorna hviskade mysande:

— Så där sjåpa flickorna sej alltid, när de
riktigt vilja snärja en karl.

Midt emot Anna hade systern fått sin plats.
Nu som alltid på sista tiden hvilade något
dystert och hatfullt öfver hennes markerade drag,
och litet emellan sköt under de halfslutna
ögonlocken fram en blick, som fientlig nitade sig fast
vid Ännas ansikte för att sedan ångerfull och
spörjande glida bort till Mörk.

Efter den snöpliga utgång hans frieri fått hade
Mörk gripits af en viss fruktan för Marias
oberäkneliga lynne. Han gick hälst ur vägen för
henne och antydde aldrig med ett ord, att han
blifvit både stött och förvånad öfver hennes
häftiga vredesutbrott. Maria var honom tacksam för
denna finkänslighet och iakttog sig själf på ett
sätt, som skulle gifvit en annan än Mörk mycket
att fundera på. Men han var ingen
människokännare och trodde, att allt stod på den gamla

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Jan 4 17:07:45 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/uppkomling/0126.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free