Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VIII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
144
legat i Oskars blick, då de skilts nästan som
fiender, och hon måste tvinga sig att gå vidare.
När hon ändtligen hunnit Per Olssons
förstugtrappa, drog Anna en djup suck, hon kände det
som en ofantlig lättnad att stå här, där hon var
i säkerhet för hvarje frestelse.
— Nu vill ja inte tänka mer, sade hon högt
och till utseendet fullkomligt oberörd hälsade hon
på madam Olsson, som mötte henne i dörren. Och
då madamen gjorde ett försök att hindra henne,
gled hon behändigt undan och skyndade uppför
trappan.
I Mörks rum sysslade doktorn, som en
händelse fört till platsen, redan med de första
förbanden.
— Äde farligt? frågade Anna, så fort hon
hunnit inom dörren.
— Hm tja ... a . .. åhnej ... Jaså det ä’
ni, mamsell Anna. ..god dag, god dag!l — Farligt?
Det beror på, det. Två refben brutna å ett halft
dussin rätt försvarliga skråmor. Er fästman har
tygat till honom ordentligt.
— Ja har ingen fästman.
— Såå, förlåtl — Doktorn hvisslade sakta.
— Jag har bara hört sägas, att Persson .
— Folk pratar så mycke’, doktor.
— Ja ja, di’ gör nog det. — Farligt, sa ni.
Åhnej, nog kommer han sej alltid. Funnes här
blott en pålitlig sköterska, vore den värsta sorgen
stillad, men vi få väl hjälpa oss ändå.
— Ja ska’ sköta honom, förklarade Anna
lugnt och började utan att invänta läkarens
medgifvande taga af sig ytterkläderna.
— Nå det var galant.
När madam Olsson återvände med sitt
handfat, stannade hon förvånad öfver att se Anna göra
sig hemmastadd.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
