Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IX
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
156
Ett stort isstycke kommer seglande, törnar hårdt
mot dambordet, studsar tillbaka, vänder åter med
ny fart, splittras och försvinner. Men efter det
första isflaket anlända flera, och alla göra de samma
anlopp mot dammen. Bjälkarne sucka och
våndas, vattnet skjuter på, bullrar och sorlar:
— Låt oss vara eniga, låt oss vara eniga!
Vid middagstiden kommer mjölnaren och
stannar betänksamt vid stranden.
— De’ här sir styggt ut, mumlar han och
kliar sig bakom högra örat. Därpå spottar han i ån
och säger. — Tusan så mycke’ vatten i år.
— Släpp oss fram! bedja de oroliga böljorna,
men ehuru han bott så länge vid Tvärmoraån,
förstår han dem ej utan vänder tigande om.
Det sjuder och bubblar i ån, böljorna byta
plats, klättra högre och högre, krypa uppför
stranden, närma sig dammens krön och hota att bryta
sig igenom.
Vid mörkrets inbrott kommer mjölnaren
tillbaka åtföljd af tvänne drängar.
— De’ här barkar rakt för f-n i våld, yttrar
han förnumstigt — vi få lof attöppna damluckorna.
Plötsligt uppstår en fruktansvärd oro i vattnet.
Böljorna trängas och knuffas. De öfversta snurra
rundt, dragas nedåt och försvinna under ytan;
från botten tränga smutsgula, dyblandade vågor
uppåt, och bakifrån skjuta de sist anlända på, som
om det gälde lifvet. Det surrar och porlar
plaskar och hvisslar. Så pressa sig några genom ett
hål, som uppstått, ingen vet hur, och snart störtar
en jämn stråle fram på andra sidan.
Tyvärr är det redan kväll, så att ingen ser
något, men böljorna tänka ej därpå, de ha så brådt,
så ohyggligt brådt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
