Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IX
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
169
visste det nu, det stod ju tryckt i den digra
boken i hustruns knä.
— Helsa Oskar! mumlade han.
Hon tryckte hans hand och läste vidare.
Karl Perssons ögon slöto sig. Det blef så
vackert och fridfullt kring honom, plågorna smälte
bort som aprilsnö för solens strålar, och på
afstånd Ijödo tonerna af en himmelsk sångkör.
Jaså, de väntade honom där uppe, nå han ville ju
komma.
Hustrun höjde hufvudet och lyssnade, äfven
hon hörde på afstånd någonting, som liknade en
sång. Det var de väckte, som ute på vägen
sjöngo en salm för den döende brodern, som aldrig
varit deras broder.
Fru Persson återtog sin läsning. Så länge
hon höll ögonen fästa på boken, lyckades hon
glömma den smärtsamma. förlust som förestod.
Hon läste länge, hur länge visste hon ej, tills
hon plötsligt spratt till, i det en isande kyla spred
sig från handen öfver hela kroppen och
koncentrerade sig kring hjärtat. Hon reste sig
mekaniskt och såg skrämd på mannen.
Nästa sekund knäböjde hon bredvid sängen
med ansigtet doldt i händerna. Nu fick hon
ändtligen gråta ut, han var död.
Ett barnafromt leende hvilade öfver den gamle
bondens kantiga ansigte och tycktes hafva grott
fast i mungiporna, hvilka fordom ryckt så
illparigt och småslugt. Och trots skäggstubben samt
de otaliga rynkorna låg han där så lycklig och
blid.
Hon strök några gånger med handen öfver
täcket. Åh så mager och aftärd han var, endast
ben och skinn. I sin sorg tillgrep hon den van-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
